Efter att ha packat det mesta i Railis lägenhet fortsatte vi en stund till på morgonen och var klara i god tid innan tre killar från Kyrkans loppis dök upp på avtalad tid, klockan 10. Då hade jag också hunnit frosta av frysen.
De tre jobbade snabbt och effektivt och efter bara trettio minuter hade de fyllt sin bil till sista lämmen. De ratade Railis säng men var snälla och bar ut den åt oss och ville heller inte ha en trist brun möbel med vitrinskåp och hyllor som jag och Thomas plockade isär i sina beståndsdelar och bar ut.
För allt som inte vi redan plockat undan till oss eller som loppisen ville ha gick till återvinningen. Och för att få dit det åkte vi till Circle K på Göteborgsvägen där Anneli bokat en liten lastbil. Thomas och jag tog hand om lastandet av den medan Anneli tog vår bil ut till Ullerås för att lämna lite saker till Raili och hjälpa henne med att märka kläder.
Återvinningen i Mariestad är ordnad på sitt eget sätt precis som alla återvinningar i hela landet verkar vara. Ingen liknar de andre. Här fanns till exempel ingen insamling för planglas utan vi fick slänga sådant tillsammans med tegel och krukor. Fattar ärligt talat inte hur den blandningen går att återvinna på något vettigt sätt.
Vi var i alla fall supernoga med att sortera allt som gick att sortera men saknade också en insamling av plats. Här i Mariestad är plast brännbart (ingen återvinning där) medan vi hemma i Järfälla återvinner såväl hårdplast som mjukplast.
Allt gick i alla fall fort och när vi lämnade igen bilen hade vi bara haft den i en timma och femton minuter, kört 10 kilometer och kunde till sist fylla tanken med 2,5 liter diesel. Så det blev en hyfsad dyr milkostnad med tanke på att hyran gick på strax under 1.000 kronor. Men utan lastbilen hade vi aldrig klarat det.
Medan vi väntade på att Anneli skulle bli klar gick vi till Apoteket med Railis gamla mediciner och lämnade in dem och tog sedan lunch rakt över gatan (Österlånggatan) på Levin & Co som erbjöd köttbullar med potatis, lingon och gräddsås. Smaskens!
Och för tredje dagen i rad köpte jag en Klings Glace som blev en bra efterrätt. Två kulor i en våffla givetvis.
13.30 strålade vi samman med Anneli utanför Railis gamla lägenhet och där sa vi också hej då till Thomas som tog tåget tillbaka till Malmö. Vi satte kurs mot Örebro för att träffa Claes och Åsa som erbjudit oss att plocka vinbär från deras buskar och de var verkligen välfyllda med bär, till skillnad från våra som inte gav alls lika mycket.
Det var roligt att plocka eftersom det var så mycket men när våra plastburkar tog slut så fick det räcka. Enligt Anneli kommer de att räcka till kanske fyra burkar gelé som är bra att ha när vi serverar kött.
Vi blev också bjudna på våfflor på verandan där det fanns mycket gott att lägga på dem, allt från blåbärssylt och hallonsylt till creme fraiche med stenbitsrom och givetvis grädde. Mätta och nöjda kunde vi fortsätta färden hem och efter 150 mil på en vecka så var det skönt att landa i Skälby igen.
Bilen var rätt full med prylar från Raili och nu blir det en utmaning att hitta en plats till allt. Men tanken är också att pojkarna ska få en hel del av detta, inte minst Markus som snart är på väg att flytta hemifrån som det ser ut.
Semestern är på väg in mot sluttampen men ännu återstår en del och i nästa vecka ska jag köra böcker till Thomas Anderssons antikvariat i Uppsala för att sälja. Så jag ringde Thomas i dag och bokade tid. Dessutom hoppas jag kunna besöka Bengt Westerlunds dotter igen för att hämta lite fler böcker och räknar med ett besök av seriekillen från Roslagen. Jag skulle verkligen behöva få sålt de tio kassar serier jag har stående.
När torsdagen var på väg att ta slut hängde jag tvätt och svarade på mejl och brev som blivit liggande under vår resa. Jag passade också på att lyssna på Nils Lofgrens ”Flip” som jag köpte i Värmland. För hög volym! Lät riktigt bra. Jag spelar alldeles för sällan mina vinylskivor.
Framåt 00.30 var jag klar för sängen.
