Har suttit med UFO-Aktuellt några timmar och nu är 14 sidor helt klara. Mitt under arbetet ringde Mats Sederholm och ville prata om sin nya bok ”Robotfolket” som han har tryckt upp i 1.000 exemplar och som han nu ska försöka sälja. Mats har tidigare skrivit ”Människan unplugged” (2005) och ”Människan – Universums sista chans” (1999). Den nya boken är en roman som handlar om diverse världsomspännande konspirationer och hur myndigheterna för oss bakom ljuset och jag tycker nog att den lät ganska intressant. Vi får se när jag väl har läst den.
Nu ska hela familjen iväg till Centralbadet. Jag fick ju två fria behandlingar av ett gäng trevliga kamrater när jag fyllde 50 förra året och nu ska jag och Anneli utnyttja dem. Grabbarna får följa med och bada bastu och simma.
En kille i Tyskland påstår att han har träffats av en meteorit. Jag vet inte jag. Av hans historia att döma borde halva landet ha hört smällen när den gick in i atmosfären. Men var finns rapporterna? Håller just på och kollar med mina vänner i Tyskland.
/…/
Centralbadet blev en hit. Jag och Anneli gick på var sin behandling med thailändsk massage som var hur skönt som helst. Höll faktiskt på att somna- Som den gentleman jag är så lät jag Anneli få den längste behandlingen på 50 minuter medan jag nöjde mig med 30 minuter.
Grabbarna fick bada, sitta i jacuzzin och bada bastu vilket var skönt det också och jag tror att alla var riktigt nöjda när vi gick därifrån efter två och en halv timma. Lite trist att Niklas och Markus fick vänta en timma innan de kom in – så lång var kön.
Efteråt hade vi tänkt att gå på bio men eftersom båda grabbarna glömt sina glasögon/linser (vilket de upptäckte när vi stod i kön till Sergelbion) så vände vi i sista stund och gick till Kungshallen för att äta. Det är ju alltid roligare att kunna se det som händer på vita duken när man väl har löst biljett. Maten såg vi dock. Barnen tog sushi och jag och Anneli valde turkisk mat och sedan satte vi oss på övre planet och åt tillsammans.
En trevlig kväll helt enkelt. Ute regnade det.
Viktigast i dag är ändå att Håkan Ekstrand fyller år. Inte så jämnt, men ändå. Håkan är den jag pratar med oftast av alla i UFO-Sverige och det är inte mycket som vi inte har gjort tillsammans i föreningens namn. Hörs vi inte på ett par dagar så undrar vi om den andre har gått och dött. Utan honom skulle allt bli så mycket tristare och svårare att få gjort (även om jag ibland tycker att det går lite för långsamt) och jag skulle inte ha någon att skälla på utan att vi behöver bli osams. Håkan ställer alltid upp men håller inte alltid med – och ibland kan det faktiskt hända att han har rätt och jag får ändra mig. Så tack för att du finns där Håkan! Du är en sann vän och en duktig ufolog som jag – och UFO-Sverige – inte kan klara oss utan.
