I dag fyller Henry Svensson 88 år och jag kan tyvärr inte gratulera honom personligen. Våra gemensamma uforötter går långt tillbaka. Första gången vi träffades var på våren 1974. Då hade Henry sysslat med ufofrågan i många år medan jag var nykläckt intresserad sedan bara ett par år tillbaka.

Att vi kom att träffas var ett direkt resultat av att jag, 16 år gammal, hade gått upp Mariestads-Tidningens redaktion och berättat att jag och några vänner var i färd med att bilda en ufoförening. Mariestads-Tidningen skrev en artikel som publicerades redan dagen efter mitt besök, den 3 maj, med rubriken ”UFO-förening ska bildas i Mariestad”. En artikel som Henry läste och omedelbart hörde av sig om. I min dagbok från den 3 maj 1974 skriver jag:

”Henry Svensson ringer. Leif [Karlsson] och jag är ute och åker med honom i tre timmar och snackar ufo. Han bjuder oss på läsk och bullar. Vi pratar även om radio. Han är en av de mest fantastiska människor jag mött, och går ej att beskriva här. Han har hållit på och undersökt fall i tolv år och träffat mängder av vittnen runt om i landet. Helt fantastisk människa.”

Jag var kort sagt imponerad. Här bodde jag i samma stad som en av landets mest erfarna ufologer. Och det hade jag ingen aning om tills Mariestads-Tidningen skrev om mina planer på att bilda UFO-Mariestad. En månad senare hade jag och mina jämnåriga kamrater i föreningen satt upp 60 affischer runt om i stan om att den nybildade föreningen skulle hålla ett möte med föredrag på Mariaskolan. Henry hade lovat att komma och prata och vi var alla ordentligt nervösa över vad som skulle hända. Skulle det över huvud taget komma någon och lyssna?

Den 5 juni satt vi och väntade i ett klassrum på skolan där de flesta av oss gick. Först var det helt tomt, inte en människa trots att det bara återstod tio minuter tills det var dags att börja. Men sedan strömmade det in folk och efter en kvart trängdes nyfikna längs väggarna. ”Succé! Fullpackat” skrev jag senare i dagboken.

Det var så mitt och Henrys samarbete började. Vi åkte runt i hans diesel-Mercedes till alla möjliga orter inom en radio på 30 mil. Henry höll föredrag och jag presenterade honom, affischerade och var hjälpreda i stort. Med tiden kom vi att undersöka fall tillsammans, inte minst i vårt eget län Skaraborg. Jag lärde mig att vara idog, att aldrig släppa en observatör, att återvända och att ställa samma frågor (och nya) om och om igen.

Hur många timmar jag tillbringat i Henrys amatörradiorum högst upp i hans stora hus på Stockholmsvägen har jag ingen aning om. Inte heller hur många mil vi åkt tillsammans. Inte sällan med Henry styrande med ena knät eftersom hans problematiska näsa behövde snytas. Vi har mött massor av intressanta människor och lyssnat till otaliga häftiga observationer, men trots allt är det nog så att den mest fantastiska människan av alla nog är Henry själv.

Sett i backspegeln så här 35 år senare så kan jag bara nicka instämmande när jag åter läser min beskrivning av honom i dagboken från 1974. På bilden ovan ser ni honom på besök hemma i mitt rum på Borgmästaregatan den 18 april 1981.

Nu fyller Henry Svensson alltså 88 år. Han är fortfarande aktiv men givetvis inte på samma sätt som den gången när vi först träffades. Tyvärr har han med åren valt att bryta alla band med mig eftersom han inte kan acceptera att jag har en annan åsikt än honom själv när det gäller det så kallade Kinnekullefallet. Det är mycket tråkigt, särskilt som det betyder att jag inte kan ringa och gratulera honom en sådan här dag.

Så det får bli dessa rader istället. Grattis Henry!

Dagen i övrigt har jag ägnat mig åt att pruta på en toalettstol med vidhängande installation. Vår minsta toa har gått sönder och trots att det bara handlar om en jäkla pinne så måste vi byta hela baletten. Installationen blir i morgon bitti. Har också beställt tid för service av bilen, som säkert inte blir någon billig historia det heller.

Ufologiskt har jag inte gjort så mycket. Skrivit några brev till amerikanska ufologer och läst lite papper. Snart är det dags att gå till DN.

/…/

Kvällen på jobbet slutade med en ny jordbävning i Stilla havet och sedan strax efter ännu en. Skrev en artikel som jag uppdaterade precis innan jag skulle gå hem vid 01-tiden. Hade egentligen hoppats blogga också men det var så pass mycket att göra under kvällen att det inte hanns med. Åkte hem med Kjelle som alltid är trevlig att åka med.