Först: I dag fick DN ny chefredaktör och vd då Gunilla Herlitz tog över efter Thorbjörn Larsson och på ett hörsalsmöte berättade att alla på redaktionen nu måste söka om sina jobb då alla tjänster ska lysas ut och att nio av mina arbetskamrater på DN.se ska bort. Munter start.
Nå, själv har jag suttit hemma och läst massor av artiklar från 1933 och 1934 ur framför allt Norrbottens-Kuriren. Artiklarna har alla handlat om jakten på spökflygarna, det som ofta kommit att kallas Skandinaviens första ufovåg. När man närläser (som vår kulturredaktionen skulle ha uttryckt det) ett material på det här sättet upptäcker man saker, inte minst brister och problem. Ett sådant är att över huvud taget kalla det som utspelade sig denna vinter för en ufovåg.
Visserligen radade observatörerna upp misstolkningar av Venus och Sirius plus en hel del betydligt innovativare saker men ingenstans i artiklarna hittar jag några observationer av ufokaraktär. Åtminstone inte ännu så länge. Men en hel del återstår att läsa.
Stack emellan skrivandet med att svara på en massa mejl, som vanligt ramlar det in frågor som ska besvaras, bilder som folk vill ha identifierade och länkar som ska tittas på. Men jag hann också ringa till en man i Sundsvall som hade en intressant historia att berätta.
Mannen hade blivit hänvisad till mig av det brittiskas försvarets forne ufotalesman Nick Pope som inte hade tid att ta sig an berättelsen. Katten vet om jag har det men lyssna går ju alltid bra. I vilket fall så hade mannen varit på väg i tåg norr ut från Stockholm någon gång på hösten 1973 då han vaknat av att tåget stod stilla och att det var kallt. Det var mitt i natten.
Eftersom det lyste utanför fönstret så drog han ned den frostklädda glasskivan och fick då se ett stort klot hänga i luften inte så långt från tåget. Skivan såg ut att vara metallisk och den dallrade som av värme. Efter en stund flög skivan över tåget och när han rusade runt till korridoren för att se om han kunde se var skivan tog vägen upptäckte han att den stannat i luften på andra sidan.
Efter en stund utförde skivan, eller kanske klotet, en rörelse som tog den runt i en fyrkant innan det flög iväg bort i natten.
Men mesta tiden har alltså gått åt till att läsa och att skriva. För medan jag har lästa artiklarna har jag också skrivit ned en kronologisk historia i form av en artikel som jag hoppas ska utgöra underlag till en betydligt mera bantad version som jag ska översätta till engelska och använda till ett av kapitlen i den bok jag skriver för.
Ringde också upp Erland Sandqvist som jag inte pratat med på 22 år. Våra vägar skildes sedan jag hjälpt honom med en del underlag till det som sedan skulle bli hans bok ”Spökflygarna 1946”. Jag blev så himla besviken på boken, inte bara för att titeln är totalt missvisande (boken handlar om spökraketerna 1946) utan för att Erland hade använt fakta på ett sätt som jag uppfattade som slarvigt.
Nu slöt vi i alla fall fred och hade ett långt och trevligt samtal. Erland själv har nyligen skrivit en annan bok om sina övernaturliga upplevelser i gränslandet mellan liv och död. Ska bli intressant att läsa.