Man skulle hoppas att alla som varit i kontakt med ufofrågan under några år hade koll på läget och hur man tar del av fakta. Men icke. Så under dagen har jag utväxlat en hel del mess med först en person som menade att vem som helst är en bra ufoundersökare och att utbildade UFO-Sverigeundersökares kunskap inte är värd något.
Relativismen på nätet griper omkring sig. Allt är lika mycket värt och alla är lika duktiga. Om man skulle råka skriva något som bygger på erfarenhet och kunskap så blir man kallad bortförklarare. Detta är en tydlig trend på sociala medier och inte minst Facebook. Allas rätt att tycka har förväxlats med att allas tyckande är lika mycket värt.
Därför ägnade jag en stund åt ett annat inlägg på Facebook där en bild ur Mufons databas över fall i Europa under 2000-talet publicerades som et belägg för att ufofenomen är ett hot mot flygtrafiken. Men kartan visade ”rapporter” och inte bekräftade ufofenomen, då hade antalet prickar varit betydligt färre. Nu såg det ut som att hela lufthavet kryllade av dem.
När jag bad personen förtydliga detta vägrade personen att göra det och menade att det fick läsaren själv ta reda på. Ett sätt att lägga ansvaret på läsaren istället för att ta det självt. Genom att slarva med fakta släpptes röster in i tråden som fick goda möjligheter att klaga på UFO-Sverige för att vi har så få ufofall i våra redovisningar. Kritik som alltså grundades på missvisande uppgifter.
Tyvärr tar sådana här diskussioner tid och jag önskar ofta att folk skulle vara lite klokare och lite mera intresserade av fakta istället för att enbart driva sin agenda. Men det är att hoppas på för mycket. Det som är lätt att se är att så fort det blir frågan om lite djupare diskussioner där det handlar om nyanser, då hänger många inte med. Svart eller vitt är de bästa färgerna.
Under förmiddagen jobbade jag en stund med nya boken vilket var bra men där behöver jag fokusera betydligt mera. Får fortsätta ta vara på tiden under nästa vecka.
Efter lunch och då jag gick till bussen identifierade Anneli två svampar vid granen på gården som stolta fjällskivlingar så det blir väl till att äta dem i morgon. Själv slog jag en signal till Mats Nilsson och grattade honom på födelsedagen i dag. Skönt att prata med en klok person som faktiskt vet något om det vi gör.
Plockade förresten ihop ett antal äldre videokassetter som TV4-filmarna vill kika på och kanske digitalisera. Vilket vore bra eftersom jag inte har tillgång till den typen av spelare.
Har också haft kontakt med en rysk ufolog som håller på att försöka fixa ett exemplar av ”UFO Sweden”-affischen på ryska till AFU. Vilket vore hur kul som helst.
Jobbdagen gick i Jevgenij Prigozjins tecken, precis som i går. Mycket att göra blev det men vi hade också tid att sitta ned en stund och prata lite över en fika. Liten lyxigt. Och när det blev mat gick jag och Björn till Lilla Asien för att äta kyckling Szechuan i hans fall och Hoisinanka i mitt. Björn bjöd mig på huvudrätten och Lilla Asien på friterad banan med glass – till Björn också.
Dras fortfarande med sviterna efter min förkylning men som tur är har jag inte haft hosta eller snuva så det har gått bra att jobba. Men halsen är inte på topp. Hoppas att allt ska vara förbi helt i morgon.
Fick ett tips om en intressant rapport från Rand som ni kan läsa här. Slutsatsen i den var att det är betydligt mer sannolikt att se och rapportera något okänt på landsbygden än i städerna men också att: ”The most consistent and statistically significant finding was that reports of UAP sightings were more likely to occur in areas within 30 km of military operations areas, where routine military training occurs.”
Alltså: Någon verkar nyfiken på när den amerikanska militären övar.
Att rapporterna är färre i städerna var ingen överraskning. Kanske heller inte att någon verkar intresserad av militära aktivitet. Kanske något annat land?
Klockan 01 bar det av hemåt.