På förmiddagen intervjuade jag (på telefon) en kvinna i Stockholm som hade kontaktat mig efter TV4-serien. Hon ringde DN och därifrån fick jag hennes nummer för någon vecka sedan och i dag hann jag ringa upp.

Historien var minst sagt märklig eftersom det rörde sig om ett ”minne” från det att hon var sex år. I meddelandet till DN skrev hon att hon inte visste om det var på riktigt eller en dröm men när jag pratade med henne var det ingen tvekan om att hon inte på något sätt ville se det som en dröm.

Det finns givetvis en massa frågetecken kring en historia som bygger på att hon senare i livet kommit ihåg en händelse som ska ha inträffat när hon precis lärt sig gå, hösten 1965. Men det hon berättade var hur hon en en grupp vuxna vandrat på en plats som hon senare identifierade som Thailand och där stött på en grupp utomjordingar (hennes ord) som saknade munnar men skrek som grisar.

Dessa varelser utförde operationer på de vuxna, en av dem var Robin Williams, och bytte då plats på deras armar och ben. Allt detta gjorde på några slags bord under en genomskinlig bubbla.

En mycket udda berättelse givetvis som var intressant att lyssna på även om jag kände mig tvekam till varför besökare utifrån skulle plocka loss armar och ben och byta plats på dem.

Pratade en stund med Anders och Tobias i Norrköping där snön vräkte ned. En lättare variant av detta kom till oss i Järfälla några timmar senare. Då var jag ute till posten (två olika givetvis, en på Coop och en i Åkermyntan) för att hämta ett rek från Newcastle som innehöll den hårddisk som jag skickat till dem med deras skannade material på och ett paket från Edoardo Russo i Italien med skrifter (se ovan) som ska till AFU.

Sedan blev det lunch med Anneli i form av rester.

På eftermiddagen skrev jag min nya krönika till DN.se och mejlade iväg den och sedan blev det ett en timma långt möte med arkitekter och hyresbostäder om AFU:s framtid. Ett mycket bra möte där planeringen kring AFU:s framtid tog ett stort steg framåt.

Efter mötet gjorde jag och Anneli en liten runda med bilen. Det blev en tur till företagsposten för att posta ett gäng bokpaket, en tur till Niklas för att lämna några beslag till ett soffbord han fick efter Raili, en sväng till Systembolaget i Bromma som vi kollat hade några Old Peculier kvar (en mycket trevlig öl som jag och Håkan har druckit i Storbritannien men som nu fanns på det tillfälliga sortimentet) och så ett stopp hos Markus där vi lämnade Niklas gamla soffbord.

Hemma fixade vi kvällsmat i form av kycklingvingar och till den måltiden delade vi på just en Old Peculier.

Klockan 19.20 var det dags att göra en Zoomintervju med en svensk man som i dag bor i Tyskland. Mannen var en av de värnpliktiga mindykare som sökte efter föremålet som störtade i Backsjön 1999. Nu hade hans syster läst en artikel av mig på DN.se och där sett att jag tagit upp just Backsjön. Så hon kontaktade brodern som googlade och så kontaktade han mig.

Det blev ett intressant samtal som kommer att fylla i en hel del detaljer som jag inte tidigare kände till så när jag skriver en uppdaterad version av det som nu utgör ett kapitel i min senaste ufobok då kommer det att bli ännu bättre.

Efter vårt samtal skickade mannen mig en kopia av sin dykdagbok också. Bra för dokumentationen.

Senare på kvällen fick jag kontakt med en person som ville skänka några gigabyte med filmer till AFU. Jag tankade ned dem och skrev ett uppskattande svarsmejl. En hel del om Bob Lazar.

Fick också ännu ett kapitel som en AFU-medarbetare har översatt till engelska. Från min senaste bok alltså. Kanske kan det bli en utgivning senare i år. Men mycket jobb återstår.

Till sist kan det vara värt att notera att jag i dag gjorde något historiskt. Jag ringde Tele 2 och sade upp kopparabonnemanget och därmed tappar vi snart det nummer som vi haft sedan vi flyttade till Stockholm 1990. En epok går i graven.

Men vi ringer själva aldrig på det längre och skälet till att vi faktiskt haft det kvar har varit att Raili ringt dit då och då. Nu när hon är borta så väntar vi oss inga nya samtal där. Men lite tråkigt känns det.

I säng 22.30 för att hinna läsa vidare i ”1914”.