I dag blev det Friends för hela slanten! Först gjorde jag ett besök där tillsammans med DN:s suveräne sportfotograf Jonas Lindkvist för att filma några minuter inför kvällens final. Jag intervjuade ett antal miniorer i glada hattar och gjorde en ståuppa med lite introduktion inför finalen.

Det var inga problem att få barn att ställa upp. Vi frågade givetvis föräldrarna först, och alla var förväntansfulla inför kvällen. De vi fångade in var på väg till dagens repetitionen som startade klockan 14 och många var klädda för fest.

På en halvtimma var vi klara och jag åkte hem för att äta lunch med Anneli och Markus medan Jonas åkte till DN för att lämna över vårt material för redigering. Men klockan 16.30 kom en taxi och plockade upp mig för att köra till Friends där jag sedan tillbringade resten av dagen fram till 02.

Den som tror att detta är något lyxjobb kan betänka följande: Jag jobbade mer än tolv timmar i dag, levde på fyra korvar med bröd, en cola, en öl och ett glas vatten mellan 14 och 02, chattade med över tusen läsare i ett ösregn av inlägg (underbara läsare!) och där jag själv kommenterade varje låt, lade ut bilder och nästan aldrig hann titta upp från skärmen i ett presscentrum utanför stora scenen där vi såg allt på teve, fick köa och vänta i fyrtio minuter på att komma fram att intervjua Benjamin Ingrosso och såg bara upplösningen på håll från längst bort i Friends med tusen ballonger och plakat i vägen, fick tre minuter på mig att ställa frågor till Benjamin och sedan springa tillbaka till pressrummet och snabbskriva en artikel som skulle vara klar tjugo minuter senare och mejlade den till DN.

Men kul var det och chatten gick hur bra som helst med många nöjda och glada läsare som följde och hyllade Hanna Fahl och undertecknad. Roligast var en som skrev att han läste upp mina oneliners för sin 70-åriga mamma som skrattade glatt.

Jag hade också, enligt traditionen, skrivit en limerick:

Nu sitter vi här i Friends
För att se finalen som sänds
För publik på miljoner
Som ska njuta av toner
Och se stjärnor som slocknar och tänds

När vi väl hade hunnit skriva och packa ihop oss gjorde jag och Hanna en high five och styrde sedan stegen mot efterfesten som är i ett annex inne på Friends. Där är det packat med folk. Skivbolagsmänniskor, artister, arrangörer från SVT, journalister, fotografer, bloggare, artister och gud vet vad. Jag och Hanna löste in våra biljetter i baren, biljetter som ger ett glas vin eller en flaska öl och sedan skålade vi för en väl genomförd tävling.

Eftersom Hanna känner massor av folk fick jag chansen att hälsa på SR:s duktige musikproducent Germund Stenhag. Kul! Har alltid imponerats av honom. Men också jag blev igenkänd av en kille som läst en av mina böcker!

Artisterna kom till efterfesten längs en lite fotogång där de stannar till så att man kan ta bilder. Och det är så uppenbart att på efterfesten är alla vinnare. Alla är glada (utom Yohio för några år sedan som surnade till sedan han förlorat) och när de sedan kör sina nummer från scenen är det ofta bättre ös och mera publiknärvaro än under tävlingen. Till och med Martin Almgren fick fart på sin låt.

När Benjamin Ingrosso kom uppstod som sig bör milt kaos. Med hjälp av ett gäng vakter slussades han fram till ett litet podium där vi alla från pressen stod och armbågades. Sedan blev det några snabba intervjuer, någon gav Benjamin en Lissabonguide och kamerorna smattrade innan han fortsatte fösas iväg till scenen där han höll ett varmt tacktal, sprutade champagne på oss och körde vinnarlåten en gång till.

Själv stod jag längst fram med Anna Kinberg Batra vilt klappande intill mig och med Renaidas hänförda mamma Helen på andra sidan när dottern körde sin låt (bild nedan).

Det var kul, riktigt kul men när alla tolv artisterna framfört sina låtar från festscenen så tackade jag för mig, köpte en kall cola och tog taxi hem. Där satte jag mig i köket och pratade med Markus sedan jag ringt Niklas från taxin. Också Niklas hade jobbat med Mellon i kväll då han modererat TT:s direktrapportering och dessutom skrivit en del själv.

Eftersom Anneli och Ylva, som tittat på finalen här hemma, hade lämnat en flaska Martini och en gin framme så blandade jag ihop en Dry Martini och satte mig och tittade lite på de bilder och filmer jag tagit under kvällen. Några av dem kan ni se här nedan.

Strax före 03 blev det sängen.

Ufomässigt så publicerades ytterligare en film med bilder från ett amerikanskt jaktplan som försökt identifiera ett okänt föremål i luften i går. Washington Post har skrivit om filmen sedan To the stars academy publicerat den. Ett föremål ses passera mycket snabbt medan upphetsade piloter ropar.

Benjamin Ingrosso bland journalisterna på efterfesten.

Benjamin har sjungit sin vinnande låt en gång till.

Och det sprutar guld!

Glad vinnare.

Felix gör high five med en i publiken.

Benjamin lyfter Felix och snurrar runt med honom när han sjungit klart.

Jessica Andersson på efterfesten.

En glad John Lundvik på efterfesten.

Liamoo på scenen på festen efteråt.

Samir & Viktor med ”Shuffla”.

Martin Almgren.

Mariette på scenen på efterfesten…

…är värd två bilder…

…och en när hon tillsammans för mig okända människor anlände till festen.

Méndez hyllades av publiken.

Renaida.

Renaidas mamma Helen.

Robert Gustafsson som huvudsångare i Rolandz.

Och igen.

En kort sekvens med Rolandz från efterfesten.

Helen Sjöholm med Solala framförde ett mellannummer.

Jag och Hanna på plats i pressrummet där vi jobbade hela kvällen. Tack Rebecca Haimi på SVT för att du tog bilden.

Kön från pressrummet på väg till ny kö för att intervjua årets vinnare. Som inte ens var klar när vi började rada upp oss.

Kamferdrops med flickvän. Såg lite varmt ut.

Lena Ph var på plats.

Margaret med sina duktiga dansare.

Jag och Jonas.

Jonas visar hur barnen ska vinka i kameran.