Sista dagen i Canac började med en frukost bestående av rester vilket resulterade i en blandad kompott av goda ostar, läsk, färskt bröd, chips, yoghurt, croisassanter och en hel del annat.

Mätta och nöjda satte vi igång med en timmas intensiv städning av hela lägenheten där alla hjälpte till och faktum är att det nog var länge sedan det var så rent här. De dammtussar vi sopade ihop (dammsugare fanns inte) var nog lika gamla som en del av megaliterna vi sett under veckan.

När allt var klart och städningen godkänd, fattades bara annat, försökte jag ställa in navigatorn på Charles de Gaulle-flygplatsen men lyckades bara hitta flygplatser i närheten av där vi nu befann oss. Till slut gav jag upp och plockade in en ort istället men eftersom vi ska lämna bilen på en viss plats vid terminal 2 så hade jag velat ha en mera exakt adress.

Nu fixade det sig då vi stannade för matpaus efter 300 kilometer. Då hade navigatorn plockat in de flygplatser som var nära där vi just då var och där fanns rätt terminal och allt, bara att plocka in. Antagligen fanns det någon metod att få in CDG redan från början men hur vi än försökte kom vi inte på hur det skulle ha gått till. Men nu gick det galant. Vi körde genom Paris inre ring och sedan med köerna norr ut på Roissy och CDG. Vi hann till och med få en glimt av Eiffeltornet när vi körde genom Paris ytterkanter.

Framme var det bara att lämna in bilnycklarna och tacka för lånet. 2.100 kilometer har jag kört och allt har funkat utan problem. Men vi hade lämnat bilen å fel Europcarplats visade det sig. Inte så att vi hade gjort fel men det stod fel avlämningsplats på i papper. Så det var bara för oss att börja gå från terminal 2D till 2F vilket var rätt skönt efter allt sittande.

Sedan började några timmars väntan efter att vi checkat in allt bagage. Det handlades godis och en del smått och gott och så åt vi mackor och drack öl och läsk. Jag åt min sista Toblerone för resan. När klockan närmade sig 19.45 gick vi bort till vår gate och ställde oss där. Men märkligt nog öppnade den aldrig och inget folk verkade köa. Till slut tittade Ylva på en monitor en bit bort och där stod att gaten flyttats från 31 till 25. Då var det fem minuter kvar tills planet skulle gå!

Så vi sprang. När vi kom fram var det lugna puckar. Planet var försenat och vi kunde gå ned till den väntande bussen, som var full med folk, och sedan åka vidare till planet som lyfte tjugo minuter försenat. Så kan det gå.

Resan hem blev lugn med mat och läsning och en del fotograferande, Ni kan se resultatet av våra experiment längst ned. Hem kom vi 23.30 efter att ha tagit taxi. I säng kom vi efter 01.

Här syns vår inte allt för nyttiga frukost.

Stor dammråttevarning utfärdad.

Huset där vi bott i en vecka. Andra våningen var vår.

Bilen återlämnad efter 2100 kilometers körning. Hel men inte ren.

Här är vi och Eiffeltornet – på flygplatsen, men ändå!

Jag plåtar Niklas framför Gate 31 medan Ylva börjar ana oråd och kolla efter någon monitor. Tur det visade det sig.

Markus.

Niklas.

Anneli.