Klockan är några minuter efter 23 och hela familjen har kommit hem från en trevlig surströmmingsskiva hos vänner söder om stan. Surströmming är något man går och längtar efter hela sommaren tills det äntligen blir dags så här i slutet av augusti. Tre gånger per säsong brukar vi äta även om barnen helst käkar köttbullar eller hamburgare! Själv äter jag alltid strömmingen på hårt tunnbröd med rödlök och mandelpotatis. Inget annat.
Annars har jag börjat läsa Johan Wretmans ”Har vi varit här förut?” (Richters) en bok om reinkarnation. Intressanta ämne även om boken hittills är ett hopplöst new age-spekulerande och utan några som helst relevanta fakta. Annat var det på 70-talet då Reima Kampmans bok ”Du är inte ensam” (1974) skakade om oss ordentligt. Var det verkligen så att människor satta under hypnos kunde återvända till tidigare liv? Debatten gick hög och varje veckotidning med självaktning hade ett reportage om boken.
Frågan hänger ännu i luften även om mycket har kommit fram under åren som visar vår fantastiska hjärnas möjligheter till att skapa sidopersonligheter och att suga åt sig information ur böcker, teve och andra källor som sedan förvandlas till ”verkliga” minnen. Bilden av oss människor har helt enkelt blivit allt mer komplicerad. Men vandrar våra eventuella själar vidare? Det vet vi fortfarande inte.
Vi vet ännu alldeles för löite om hur vi människor fungerar för att kunna svara ja på frågan om reinkarnation fungerar. Tyvärr verkar Johan Wretmans bok inte skingra mystiken men än nu återstår en del att läsa så vi får väl se.
Vår sparade burk med Oskars kanske blir svaret på om surströmming kan reinkarnera eller inte. Av burkens buktande buk att döma verkar det inte helt osannolikt.