Sov som en stock och missade jordskalvet. Lite trist eftersom det verkade ha varit något alldeles speciellt. Klockan var halv två i morse och flera stockholmare beskriver det som om grannen hade tappat en kassaskåp i golvet på våningen ovanför. Ändå var det ett mycket litet skalv, ungefär 2 på Richterskalan om jag fattat saken rätt.

Nu har jag och många svenskar upplevde liknande skalv tidigare. Helt förskonade är vi ju inte och själv minns jag ett hemma i Mariestad när jag var i tonåren. Det klirrade på hyllorna och saker flyttade på sig. Det som skilde det skalvet från nattens var det höga ljudet. En riktigt smäll verkar det ha varit.

Värre var det när jag var i Tokyo tillsammans med min kamrat och kollega Jan Källman i mitten av 80-talet. Då vaknade vi en morgon av att vi var på väg att rulla ur våra sängar (nu är sängarna i Japan madrasser direkt på golvet så fallet blev inte så högt). Som jag hade lärt mig på teve (där jordbävningsupplysning var legio) så kastade jag mig omedelbart över rummets gaskran och vred av den. Vi klädde snabbt på oss och gav oss ut på gatan i väntan på ytterligare skalv, men det kom inga och det verkade inte som om någon mer än vi hade hetsat upp oss över att vi just hade ramlat ur våra sängar. Så vad gör man – går in igen.

Som de duktiga journalister vi var ordnade vi med ett studiebesök i en jordbävningscentral i Kawasaki City men först ett besök hos Tokyos experter för att titta på kurvan över väår egen lilla jordbävning. Ni kan se en av geologerna (vars namn jag glömt) sittande med kurvan över vår lilla ursängenramlare på bilden ovan. Tittar ni nära hans hand så ser ni skutten som nålen gjorde.

Här nedan ser ni inte bara det jordbävningssäkra huset där det finns mat och filtar och räddningsutrustning och massor av annat för Kawasaki Citys befolkning plus en fullt utrustad räddningsledare stolt poserande framför.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Har haft en dag vid datorn jobbande med riksstämman och bilder till boken. Ryggen har bättrat sig sedan jag gav den en duvning i badminton mot Stefan. Låter det knäpöpt? Att spela badminton när man har så ont i ryggen så det är svårt att sitta i bilen? Det är det säkert. Faktum var att det gjorde susen och även om jag fick däng med 2-1 (hade hala skor och ett trasigt racket också) så känns det faktiskt bättre nu efteråt än det gjorde före.

Kväll: Kopplade av i min ensamhet med ett glas Trappistes Rochefort 8 framför ”Million Dollar Baby” sedan familjen stuckit till Mariestad. Hyfsad film även om jag kanske hade väntat mig mer. Men ölen var god.