Man skulle kunna tala om en arkeologisk sensation men det är något betydligt större än så. Och det inträffade i vår egen trädgård strax före lunchtid i dag. Då hittade nämligen Niklas vår sedan ett och ett halvt år försvunna bärbara telefon – ibland jorden under vinbärsbusken!

Då hade vi letat över allt – trodde vi. I alla fall inomhus där vi vände upp och ner på det mesta. Själv misstänkte jag att telefonen hade ramlat in bakom någon av bokraderna i någon av våra hyllor och snart nog skulle dyka upp. Men letandet var förgäves och till slut gav vi upp och köpte en ny.

Den utlovade hittelönen har i alla fall betalats ut.

Kvällen på jobbet blev en ojämn historia. Lite smått i början med ett gäng i Malmö som misshandlade några i en lägenhet med basebollträn och sedan ett jagande för att föröska få tag på Carl Bildts pressekreterare för att få en kommentar av utrikesministern angående ett uttalande av hans kollega i Estland. Den estniske utrikesministern hade nämligen lite inlindat anklagat Bildt för att inte ha hört av sig till dem med stöd under oroligheterna.

När jag väl fick tag på pressekreteraren var klockan 22 och plötsligt blev det huliganslagsmål i Västerås med extrainkallade poliser från vart enda grannlän, rån i Mantorp och lite annat smått och gott. Så när jag väl hade skrivit en version av Estlandstexten och lagt ut så ringer Bildt själv och jag får en hyfsat lång intervju med honom. Skriver alltså om texten igen (finns HÄR) samtidigt som jag knåpar till en papperstidningsversion av huliganslagsmålet för att hinna med A4-upplagan.

När kvällen åter lugnar ner sig i tio minuter brinner ett dagis i Bromölla och en dåre i USA börjar skjuta folk i Kansas City. En ganska typisk dag på DN.se med andra ord.

Kan inte undvika att notera att ishockey-VM har dragit igång med det blommande kommentatorspråk som därmed sprids in i våra vardagsrum. Det var som att möta en gammal vän när kommentatorn i matchen Sverige-Italien plötsligt konstaterade att det nu var dags att ”lugna upp spelet”. Minns att det var just i ett VM för mer än tio år sedan som jag för första gången hörde uttrycket ”lugna upp” men sedan dess har det varit ett återkommande inslag så snart den svarta gummitrissan släppts ned på isen.

Exakt hur det skulle gå till att lugna upp sig har jag ännu inte riktigt förstått men anar att det på något sätt låter mera offensivt än det gängse lugna ner. I en sport för karlakarlar så gäller det ju att inte visa någon svaghet – inte ens när man måste lugna ner sig.