Klockan 03.45 i morse passerade en ljusstark bolid över norra Dalarna. För några timmar sedan pratade jag med en man som hade varit på väg i bil tillsammans med en kvinna, båda jobbade i hemtjänsten, dår de fick se ett runt lysande klot som lyste blågrönt och verkade falla bakom träden bara några hundra meter bort.

I själva verket var klotet säkert många mil avlägset; en sten från rymden som krockade med jordens atmosfär och brann upp. Har någon mer sett det så hör gärna av er. Vädret var klart och sikten god så det borde ha syntes över ett område många tiotals mil brett.

Såg just på ”Goyas Ghosts” med Anneli medan barnen höll på med sitt. En ruskig och bra film som blev en utmärkt avslutning efter en trevlig tacoskväll. Annars är jag rätt trött nu. Har börjat jobba dag igen så nu ska jag upp 04.30 på morgonen. Höll på att somna på bussen hem i vanlig ordning.

Tidigare i dag pratade jag med en man på Naturhistoriska riksmuseet som för ett par dagar sedan hade rapporterat ett märkligt snurrande ljus på himlen vid femsnåret på morgonen. Då var han helt säker på att det inte var en strålkastare. Nu, ett par dagar senare, så hade han träffat en kamrat som hade sett själva strålkastaren och hade därmed låtit sig övertygas.

Det är vid sådana tillfällen som jag inte kan låta bli att tänka på dem som brukar säga att UFO-Sverige måste tro på observatörerna. Då brukar jag svara, visst, men när ska vi tro på dem? Den dag de rapporterar eller någon dag senare när de själva har kommit på vad det var de såg? Tänk om vi kommer på vad det var men de själva inte gör det? Kan det då inte tänka sig att UFO-Sverige har rätt?

Så är det ofta. Den erfarenhet som våra undersökare har är omfattande och ska inte föringas bara för att någon som råkat se ett ljus i tio sekunder har sin uppfattning klar. Det måste trots allt vara undersökningen som får avgöra vad som är mest rimligt.

Nu ska jag sova.Upp 04.30…