Har jobbat med UFO-Aktuellt på morgonen så nu är sju sidor helt klara. Men snart måste jag dra till jobbet och innan dess försöka hinna läsa på lite om kvällens ”Idol”-final som jag ska bevaka på plats i Globen. Måste erkänna att jag inte har sett ett enda avsnitt av ”Idol”. Men det ska nog gå bra ändå. Tanken är att jag ska skriva direkt för DN.se på nätet medan finalen pågår. Häng med!, som Aschberg skulle ha sagt.

Det blev en häftig upplevelse att sitta i ett fullsatt Globen under ”Idol”-finalen. Fast först höll jag inte på att komma dit. Varenda taxi i Stockholm var upptagen och det gick inte ens att ringa till bolagens växlar. Till slut gav jag upp och gick ned till taxistolpen där det stod en ensam kille i regnet. Som tur var skulle också han till Globen så när det äntligen dök upp en bil så kunde vi dela.

Väl framme var det nedlusat med journalister. Själv hade jag ackrediterats så sent att jag inte skulle få plats på pressläktaren utan kördes ned i en källare med teve tillsammans med några andra olycksbröder och systrar. Tillsammans med en tjej från Svenskan tog vi oss till slut upp och fick platser med bord och allt. Fast då hade alla mina inloggningar loggats ur och det var bara att börja om igen.

Då hade jag precis lyckats koppla upp mig mot Globens Telia Homerun-nät med diverse loginkoder och ta mig in i DN:s VPN-nät med diverse loginkoder samt in i DN.se:s publiceringssystem med diverse loginkoder. Så det vara bara att börja om igen när jag väl kommit upp på läktaren.

Men det var det värt.

På läktaren var det drag. Pausmusik i form av gamla ”Idol”-artister höll publiken igång. Själv såg jag inte så mycket av det som hände. Satt mest böjd över tangentbordet och randade. Tittade upp då och då för att kolla vilka kläder tjejerna hade bytt om till.

Bloggade om allt som jag trodde kunde intressera våra läsare och lite till. Och när det blev lång paus för sport och nyheter började jag skriva på texten till papperstidningen. De goda smörgåsarna flera våningar ned kändes oändligt avlägsna. Ett tag funderade jag på om det inte hade varit värt att stanna kvar i pressrummet bara för att kunna käka mackor.

När så resultatet från omröstningen var på väg hade jag skrivit klart en version som det bara var att trycka på knappen för att publicera. Jag hade förberett mig på Marie Picasso som vinnare men hade Amandas namn under kopieratangenten ifall. Svenskans medarbetare bredvid hade satsat på Amanda. Så när Maries namn ropades ut så var det bara för mig att trycka på sänd medan Svenskan fick börja rodda om. Så kan det bli.

Sedan var det full rusning nedför trapporna till Globens golv. Massor av journalister köade upp sig för att komma in på scenen så snabbt det gick men jag gick och tog några bilder på tjejerna när Marie sjöng vinnarlåten först.

Sedan var det full rusning upp på scenen. På vägen passade jag på att hälsa på Carina Berg, Carolina Gynning som jag satt i tevesoffdan hos för på dagen ett år sedan. (läs HÄR) men sedan rusade också jag vidare för att få ett snack med tjejerna. Hade glömt blocket på läktaren så det fick bli till att använda mobiltelefonens bandsplare och det goda minne man har 🙂

Efter en kvart på golvet – där det krävdes mycket vassa armbågar för att ta sig fram – rusade jag upp till datorn och skrev en liten artikel med intervjuerna. Sedan ner igen för fortsatt citatfiskande.

Swartling kom fram och kramade Amanda och viskade något långt i hennes öra som hon inte verkade helt nöjd med. När jag frågade henne vad det hade varit så ville hon inte tala om det.

Sent om sider var det bara att packa ihop och försöka hitta en taxi i regnet. Ungefär lika lätt som att hitta en taxi dit visade det sig. Men till slut så rullade jag iväg till DN.

Resultatet av mina vedermödor kan ni se HÄR.

Marie skriker ut sin lycka.

Marie på scenen.

Marie och Amanda när konfettin har börjat falla.

Amanda – en inte allt för bedrövad tvåa.

Peter Swartling viskar i Amandas öra. Vad får vi inte veta. När jag frågade Amanda efteråt sa hon bara: ”Det tänker jag inte prata om”.