Har snurrat en del i Vällingby för att julhandla i dag. Centrumet börjar verkligen ta sig och det var fullt med folk ute. Den som inte ville känna sig ensam hade verkligen kommit till rätt plats. Här finns numera det mesta även om de inte hade årets julklapp som ni kan kika på HÄR. Fast jag är tveksam om den hinner levereras till jul.

Innan dess blev det badminton med Stefan. Sista badmintonmatchen för i år och den fick ett värdigt slutresultat. Behöver jag säga mer? Jämnt så det förslog men äntligen blev det 2-1 till rätt person (som jag ser det). Lena, som står i kassan, gav mig kortet här ovan. Hon hade själv tagit det – 1993. Det är jag som ser ut som en halvfigur till höger och Niklas, ett år då, som försöker käka upp det batteridrivna ljuset iklädd röd tomtedräkt. I dag är han 15 år, slutade terminen i dag, och kom hem med ett jättefint terminsbetyg efter halva nian med fjorton MVG av sjutton ämnen. Markus hade också avslutning men har ännu inte fått några vetyg eftersom han går i sjuan.

För drygt en vecka sedan, den 9 december, dog Gotlands egen spågumma, Hildur Lavergren, bara fem dagar efter det att hon fyllt 80 år. Hildur brukade spå väder i tidningarna men menade också att hon hade gåvan att se annat som skulle hända i framtiden. kan aldrig påstå att hon imponerade på mig. Liksom andra spågummor och -gubbar så var hennes träffprocent inte så imponerande.

Människor som säger sig kunna se in i framtiden granskas sällan av några utomstående kritiker. Det är synd. Om det de säger håller måttet så är det en vetenskaplig sensation. Gör det inte det så kan man ju varna folk för att sätta sin tro till dem. Fast det har jag lärt mig: många låter sig inte påverkas av kritisk information om saker som de tror på. De tror ändå trots att något har bevisats fel. Det är en mänsklig svaghet.