För någon timma sedan nåddes jag av budskapet att Sökarens redaktör Sven Magnusson har gått ur tiden. I 45 år (!) lyckades han få sin tidskrift att överleva och jag hade själv förmånen att få skriva i den vid flera tillfällen. Genom åren publicerade SM många intressanta ufoartiklar och hans egen bok ’Flygande tefat… vad säger vetenskapen’ från 1975 står sig än i dag. Nu går antagligen Sökaren i graven tillsammans med sin redaktör. Det är tråkigt på alla sätt och vi är många som kommer att sakna Sven och hans penna.

Tillagt den 19 juli:
Sven Magnusson kommer att begravas den 1 september kl. 15.30 i Trons kapell, Skogskyrkogården, Stockholm

Tillagt den 27 augusti:
Detta skrev Håkan Blomqvist om Sven Magnusson i UFO-Aktuellt 2/08:

Sven Magnusson död
Under mina sista semesterdagar i juli nåddes jag av det tragiska beskedet att Sökarens mångårige redaktör Sven Magnusson avlidit. Han skulle ha fyllt 78 år i november. Med honom försvinner en epok i svenskt kulturliv och en i allra högsta grad både vass och vis penna i livsåskådningsdebatten. I skrivande stund är det oklart om Sökaren kommer att utges i fortsättningen.

I mitt arbetsrum står tolv välfyllda boxar med rubriken Sökaren, samtliga utgåvor från 1964 till nummer 3, 2008 som skulle bli Sven Magnussons sista som redaktör. När jag bläddrar i några gamla årgångar inser jag vilken enastående kunskapskälla tidskriften är. För religionshistoriker måste Sökaren vara ovärderlig som källa till det sena 1900-talets nyandliga rörelser och livsåskådningsdebatt. För den ufointresserade finns här mängder av originalartiklar, både översatta och av svenska skribenter. I de personhistoriska samlingarna i Arkivet för UFO-forskning hittar jag en hel del skrivet av Sven Magnusson men märkligt nog inte en enda intervju med honom. Däremot har han frikostigt berättat om sitt sökarliv och sin livs-åskådning i återkommande historiska återblickar i sin egen tidskrift.

Egen ufoobservation
Sven Magnusson föddes i Karlstad 1930. Som tonåring såg han ett ufo sommaren 1946. Så här berättar han i en återblick på sitt liv i Sökaren nummer 1, 1996:
”Jag satt vid ett fönster på ett kontor i Karlstad och hade tråkigt, och plötsligt liksom kände jag att nu kommer något. Samtidigt tittade jag ut och såg ett litet runt föremål fara över himlen med hög hastighet. Föremålet var inte lysande. Jag reste mig upp och såg genom fönstret föremålet försvinna som en prick långt borta bland moln. När jag kom hem, berättade jag händelsen för min mor. Hon hade också sett det flygande föremålet, när hon varit ute i trädgården. Jag ser ingen naturlig förklaring till min observation. Jag trodde då att det kunde röra sig om en farkost eller en sond från en annan värld.”

Senare flyttade Sven Magnusson till Stockholm och arbetade på kontor. Men det var livsåskådningssökandet som upptog hans värld och tid. Förutom skönlitteratur läste han allt han kom över inom ufo, parapsykologi, spiritualism, hälsa med mera. I början av 20-åren gick han runt till olika församlingar: sjundedags-adventisterna, mormonerna, baptisterna, metodisterna, pingstvännerna, Frälsningsarmén, kristen-vetenskaparna, teosoferna, rosenkreutzarna, för att nämna några. I Stockholm blev han medlem i Ifologiska sällskapet och studerade ivrigt de klassiska ufokontaktböckerna av George Adamski, Daniel Fry med flera som gavs ut på Parthenons förlag i Helsingborg.

1956 blev han laktovegetarian och waerlandist och började läsa tidskriften Hälsa. Genom Nils Kalén i Linköping, som drev Hälsans förlag, kom Sven i kontakt med spiritualismen och började gå på seanser i en lokal på Karlavägen i Stockholm. Men studier i psykologi och parapsykologi gjorde honom kritisk till spiritualismen. Istället drogs han till indiskt tänkande inspirerad av Paramhansa Yogananadas bok ”Mitt liv som yogi”. Dessa och andra böcker läste han i sitt lilla kalla inackorderingsrum i Äppelviken, Stockholm.

Efter en kort period av skepsis och rationalism tog sökandet åter fart och Sven Magnusson startade tidskriften Sökaren 1964, ”mest som en terapi för mig själv” som han uttrycker det i en återblick. Det blev en försiktig början kantad av ekonomiska svårigheter. Han startade från ett nolläge och saknade helt erfarenhet av journalistiskt arbete. Men prenumeranterna strömmade till och snart kom allt fler kunniga skribenter att medverka i Sökaren. Det är onekligen en imponerande samling författare, forskare och kulturskribenter som medverkat i Sökaren: Nils-Olof Jacobson, Roland Adlerberth, Alf Ahlberg, Birger Qvarnström, Werner Aspenström, Per Ragnar, Rolf Ejvegård, Örjan Björkhem och många många fler.

Försvarade oliktänkande
Upplagemässigt var Sökarens höjdpunkt början av 1980-talet då antalet prenumeranter översteg 3 000. Sven Magnussons balanserade men kritiska skärpa retade många och han fick ta emot åtskillig kritik både av ”troende” och skeptiker. När jag själv i Sökaren skrev mina mest rabulistiska artiklar om nyandlighet och new age under 1980-talet och flera ville porta ”skamfläcken Blomqvist” försvarade Sven mig kort och kärnfullt med orden ”Håkan Blomqvist kommer att fortsätta skriva i Sökaren”. Han ansåg att dialogen mellan företrädare och motståndare var viktig. Här kan man associera till Sigtunastiftelsens ideologi – att på kristen grund skapa dialog mellan olika åskådningar och intressen. Sven Magnusson var dock inte kristen och inte heller medlem av Svenska kyrkan men han stod för en konfessionslös andlig livssyn.

Efter några år i Stockholm flyttade Sven Magnusson tillbaka till Karlstad i början av 1980-talet. Samtidigt började Sökarens upplaga sjunka för att 1992 ligga strax under 2 000. I ett försök att höja upplagan överlät Sven Magnusson utgivningen till Energica förlag där han anställdes som redaktör.

Den negativa upplagetrenden vändes men åsiktsskillnader mellan Sven och förlaget gjorde att samarbetet upphörde efter drygt ett år. Energica ville göra en tidskrift i mera populär stil medan Sven hade en annan syn på vad som var kvalitet. Efter mycket funderande beslutade Sven att 1994 fortsätta med ”gamla” Sökaren. Han kunde inte hitta något annat meningsfullt att göra och kände att efter 30 år hade han vuxit ihop med tidskriften. ”För mig är sökandet något djupt allvarligt. Det är inget som jag kan eller vill göra populärjournalistik av”, skriver han i en kommentar.

Skrev bok om ufo
Förutom sitt arbete med Sökaren skrev Sven flera böcker om nyandlighet och new age. Böcker som i dag finns på de flesta bibliotek. Det blev även en bok om ufo, ”Flygande tefat – vad säger vetenskapen?” som kom redan 1975 men som fortfarande är mycket läsvärd. Den recenserades av astronomen Tord Hall i Svenska Dagbladet som gav den fina vitsord: ”Författarens redogörelse för UFO:s är hållen i en lugn och nästan ödmjuk ton. Den utgör ett välgörande inslag i en debatt, som ofta snedvridits av kategoriska påståenden.”

I boken tog Sven bland annat upp kända fall som det svenska Antenfallet 1970, Imjärvihumanoiderna i Finland samma år och Gideon Johanssons möte i Mariannelund 1959. Och Sven nöjde sig inte med att skriva av vad andra redan skrivit utan tog själv kontakt med observatörer, kritiker och andra inbladade i flera av fallen.

Vad ansåg då själv Sven Magnusson om alla de livsåskådningar och ämnen han tog upp i Sökaren. I artiklar som ”Vad kan man tro” (6/78) och ”;Redaktörens åsikter” (4/92) går han systematiskt igenom diverse andliga läror och fenomen och gör egna bedömningar. Han uttrycker en öppenhet men försiktig skepsis om det mesta. Sven Magnusson betecknar sig själv som agnostiker. Vedantafilosofi och enhetsmystik var det som påverkade hans livssyn mest. Dragningen åt österländsk religion där den vedantiska mystiken förkunnar att allt är ett, att du är jag i en annan form tog Sven till sig som sin livsåskådning.

Ödmjuk filosof
Sven Magnusson var en klok och vänlig man. Hans livsverk Sökaren och de böcker han skrev har bestående värde. Tidskriften Sökaren har följt mig under hela mitt vuxna liv. Det blir tomt utan den. Vi är många som kommer att sakna den ödmjuke filosofen i Karlstad. Men vi kan fortfarande lära mycket av honom. Han gav oss följande visa ord på vägen (1/96):

”Okunnighet är naturlig. Man föds ju inte rik på kunskaper. Men man kan beträda en klok sökarväg, lyssna till kunniga men kritiska personer, läsa god litteratur och inte naivt acceptera allt. Att gå en klok sökarväg består i hög grad i att öka sina kunskaper, skärpa sitt förstånd och efter granskning lämna åskådningar som inte har en god grund i erfarenhet och förnuft. Den kritiskt undersökande tanken är sökarinstrumentet nummer ett.”

Den som vill läsa en del av Sven Magnussons texter kan gå in på www.sokaren.se.