Tore Forsberg var chef för kontraspionaget i många år och därmed ”Sveriges hemligaste man”. Under några dagar har jag jobbat med att försöka kartlägga lite av hans arbete och sent i natt blev jag klar. Ni kan läsa resultatet HÄR. Det har varit några fascinerande dagar med många och långa samtal med Säpoanställda, före detta IB-spioner och andra med insyn i den här typen av verksamhet. I dag på morgonen ringde jag storspionen Stig Bergling, som i dag heter något annat, för att få hans syn på Tore Forsberg, mannen som en gång såg till att han greps.
Sent på kvällen fick jag också tag på Boris Grigorjev som under många år var KGB-residenten i Stockholm, alltså spionchefen på ambassaden här.
Annars inleddes dagen med ett gatlopp mot en taxi som skulle plocka upp mig 12.15 för vidare färd till Oscarskyrkan där begravningsgudstjänsten för Tore Forsberg skulle äga rum. Efter att ha intervjuat Bergling så ringde jag några fler samtal, skrev lite och bytte om till svart kostym innan jag gav mig av. På vägen ringde Tore Forsbergs efterträdare på posten som chef för kontraspionaget Peter Waldenström, som är kvar inom Säpo, och vi pratade en stund medan jag antecknade på baksidan av ett manus.
Väl framme vid Oscarskyrkan gick jag in för att träffa Donald Forsberg, före detta IB-spion som nu skulle spela på begravningen. Donald och Joakim von Braun, som kom en stund senare, tillhär dem som jag har att tacka för mycket av den fina informationen som gjorde att det över huvud taget blev en artikel.
Jag presenterade mig också för Tores änka Siv och pratade med en av döttrarna för att berätta att jag var där. Som enda massmedium förresten. När begravningen väl började hade jag hunnit prata med den förre Säpochefen Sven Åke Hjälmroth och kommendörkaptenen av första graden Emil Svensson som en del av er kanske minns från grundstötningen av U-137. Desutom fick jag möjlighet att hälsa på en annan gammal spion, Gunnar Ekberg, som jag intervjuade per telefon i går.
Totalt var det nästan exakt 200 personer i kyrkan. Och vi hade faktiskt efter omständigheterna ganska trevligt. För det hade Tore Forsberg bestämt att vi skulle ha. Det spelades opera och så sjöng Donald. Prästen var nästan exakt det som Tore hade önskat sig, nämligen kvinna, rolig och ”inte för religiös”. Fast religiös det var hon nog ändå erkände honom till allmänt skratt.
Sedan blev det bussning till restaurang Misto på Tegeluddsvägen där mat i massor, starköl och kall vodka serverades. Också det enligt den avlidnes önskemål. Bara att beklaga att jag var i tjänst. Hann faktiskt bara ta en tallrik eftersom jag mest for runt och intervjuade folk som de gamla Säpocheferna Sune Sandström och Anders Eriksson. Sandström var kul och han berättade en ordentlig fräckis för mig och var allmänt normal. Anders Eriksson var lite mer Säpomässig fortfarande men helt okej att prata med.
Intervju med Anders Eriksson avbröts lite oväntat när en hispig ryska pladdrande i mobiltelefon frågade om hon kunde få låna min penna för att skriva upp ett viktigt nummer vilket jag först sa nej till men efter att paniken steg i hennes ögon så fick hon låna den. Och det flera minuter innan jag fick tillbaka den. Till Anders Eriksson plussida ska läggas att han väntade tålmodigt under tiden.
Passade också på att prata med den tidigare dubbelagenten och numera vd:n för Svensk Handel, Dag Klackenberg, som var med om att avslöja Stig Bergling och en del annat folk innan jag var tvungen att dra till DN för att hinna skriva en version till papperstidningen.
Inte en taxi gick att få tag i utan det fick bli buss. Men den gick så himla långsamt att jag ringde efter en taxi när jag närmade mig Kungsgatan och hoppade av bussen där för att fortsätta med bil.
Kom i alla fal till DN 17.30 och randade ned en 700 teckens kortversion till pappret och laddade in en bild. Sedan satte jag mig och skrev klart den stora artikeln om Tore Forsberg till nätet. Joakim von Braun tittade förbi med några gamla bilder på Tore och hann också faktakolla det jag hade skrivit så långt.
Hungrig som jag var efter den magra utdelningen på restaurangen så gick jag och käkade i DN:s matsal med kollega Staffan. Chockbesked: potatisbullarna serverades UTAN bacon. Otroligt.
Resultatet blev att jag fick stanna till på Statoil på vägen hem vid 01.30-tiden och köpa en dubbel mosbricka med gurkmajonnäs, stark senap och massor av ketchup. Tog med mig en plastpåse och slog mig ned i taxin som rullade iväg med mig glufsande. Som tur var var det en taxikille som ofta kör mig, annars hade jag nog fått stå kvar utanför macken och käka.
Hemma belönade jag mig med en halv burk Åbro innan jag knoppade in. Lång dag blev det. Men intressant.
På bilden nedan ser ni tre före detta Säpochefer, Sune Sandström, Anders Eriksson och Sven Åke HJälmroth som jag träffade och intervjuade i dag.
