Intressant dag och väldigt positiv om man ska summera. För det första så fick mamma veta att alla de små proppar som bildats i hennes lungor på grund av läkarnas slarv med behandlingen av hennes lunginflammation nu var borta. Hon får fortfarande ligga kvar på Mariestads sjukhus några dagar men nästa vecka ska hon få komma hem igen. Det kändes skönt och en börda lyftes från mina axlar.

Har också löst ett fall med ett okänt föremål som filmades över Umeå i går. Ni kan se filmen HÄR. Lustigt nog nämnde inte Västerbottens-Kuriren att det var UFO-Sverige som löst fallet utan låtsades helt enkelt som man själv hade gjort det. Inte särskilt snyggt gjort.

Det man kan fråga sig är ju varför ingen reporter eller chef på VK kontrollerade om militären varit ute den dagen. Slappt? Ointresserat? Jag vet faktiskt inte. Debatten om filmen har genererat en mängd inlägg på VK.se vilket visar på att folk är intresserade av sådana här artiklar. Jag har samma erfarenhet av det jag skriver på DN.se.

Var iväg med bilen på stor service. Prislappen stannade på 11.000 hur kul det nu kan vara. När jag var på väg tillbaka för att tanka upp lånebilen och stod och väntade på min tur backade plötsligt en kille ut från parkeringen på OK utan att se sig för. Pang! Rakt på min bil. Eller rättare sagt, på min lånade bil. Nu hade jag visserligen tagit självriskreducering på MABI men det kändes inte alltför kul ändå.

Vi hoppade ur båda två och konstaterade att det blivit svarta märken och repor men ingen buckla. I vilket fall ville jag inte åka tillbaka till Toyota med en krockade bil utan att först ha fyllt i alla papper. Vilka givetvis inte låg där de skulle. Vad värre var att killen påstod att det var jag som hade kört mot honom trots att jag hade stått stilla och sett hur han pratande i mobiltelefon bara backade ut utan att kolla bakåt först.

Efter en del hårda ord bytte vi namn och adresser, jag tankade och sedan åkte jag och lämnade in bilen. Då dök killen upp tillsammans med en kompis som redan på OK hade lagt sig det som hänt och tyckte att vi nog kunde fixa allt ändå.

Det hela slutade med att vi fyllde i en skadeanmälan i alla fall. Då biluthyraren sa till killen att han var tvungen att skriva under för att anmälan skulle vara ”giltig” blev killen orolig och sur och undrade varför han skulle erkänna sig ”guilty”. Så kan det gå när språket blir en barriär.

Nu tyckte uthyraren att det inte var så farligt med skadan och menade att han nog kunde fixa den utan att det skulle drabba någon av oss. Vilket kändes skönt.

För ett par dagar sedan gjorde en pilot, som bloggar, en ufoobservation. Som visade sig vara ett ifo. Läs gärna beskrivningen HÄR. Jag tackar Per O för tipset.

Och så har vi fått svaret på bildgåtan där flera gissade på fågel eller riktigt tefat. Men som så ofta när det gäller bilder så är det inte bilden utan fotografens historia som är den som avslöjar sanningen.

Det går aldrig att lita på en bild utan att ha gjort en grundlig intervju med fotografen. Alla bilder som finns när det gäller ufo måste analyseras utifrån den som tagit bilden, hans historia och sedan dubbelkolla det. Väldigt få bilder har genomgått den analysen.

Så vad var det då? Så här skriver Stefan i ett mejl: ”Igår ljög jag när jag sa att föremålet var på långt avstånd. Istället är föremålet som är en frisbee målat med en sprayburk fotograferat på nära håll. Jag själv kastade upp den och min far han fotografera…”

Det gick inte att se och heller inte att veta eftersom hans första historia inte gav en antydning om detta.

I kväll var Håkan E här och vi jobbade med schemat för fältundersökarkursen. Det sina modiga timmar men så fick vi också en del annat gjort. Inga-Lill Wallin dök också upp och berättade att det numera är mera folk än tidigare som åker ut till Martebo för att spana efter det gotländska ”lyset”. Dessutom hade det dykt upp en ny förståsigpåare som visste allt efter att ha undersökt ljuset i fyra år.

När Inga-Lill pratade med honom visade det sig att han inte ens hade koll på hur vägen, där ljuset ska dyka upp, gick. Man undrar hur de fyra årens undersökande har sett ut.

Blev varm om hjärtat när Niklas gav mig sin uppsats i engelska, som han fick MVG på, och som skulle handla om något han känner sig stolt över. Att han tänkte så om mig är något som man bara kan drömma om. Som förälder känner man sig konstant otillräcklig, kravställande och tjatig trots att man alltid vill vara närvarande, uppmuntrande och klokt diskuterande. Att ens barn kan se allt detta genom den mur av jobbigheter som man själv har ågren för känns stort.

Det har varit så himla mycket annat i dag också att jag inte orkar skriva om det. Massor av mejl och en del brev. Nu ska jag svara på ett sista mejl innan jag hoppar i säng precis som alla andra redan har gjort.