Visserligen blev det en hyfsad natt men morgonen blev desto jäkligare. Från klockan åtta och framåt kändes det som om jag fått in en sten med kaktustaggar i mitt vänstra öga. När jag gick upp för att droppa i mina ögondroppar visade det sig att jag inte tålde minsta ljus. Det skar som en laserstråle rakt in i hjärnan när jag försökte öppna något av ögonen. Och då var ändå det högra på väg att bli bättre.

Jag tror banne mig inte att jag haft mera ont någonstans sedan jag var tonåring och fick infektion i benet. Då kunde jag inte ens ha ett lakan på mig på grund av smärtan. Där läg jag i det mörka rummet till klockan 15 då det kändes lite bättre och jag gick ner för att duscha.

Som tur var är Markus hemma i dag, Niklas började skolan igen och Anneli jobbar, så han kunde koka makaroner som jag åt sittande, blundande, i sängen. Han fick också läsa upp posten för mig. Mesta tiden låg jag bara och blundade med ena handen över det onda ögat så att det inte skulle röra på sig i onödan. Fullständigt vidrigt.

Senare på dagen skannade Niklas in en gammal diabild från den 11 augusti 1999 då hela familjen stod vid ett majsfält utanför Bukarest och spanade på den totala solförmörkelsen. Ni kan se Markus, Niklas och Anneli här ovan.

Och så åkte granen ut. Efter att jag och Anneli tittat på Jens Linds suveräna film om svensk skidåkning så plockade Anneli ned allt som jag och barnen hängt. Jag hjälpte Niklas med hans läxa och sedan avslutade vi kvällen med sista doppet i grytan. Så nu rä julen slut.

Ögat är det inget vidare med. Ska ta droppar nu och sedan snabbt i säng.