Efter en hostig natt där jag höll Anneli vaken (fick ett gäng kuddar så jag kunde sitta och sova till sist) så vaknade jag av att en reporter på tidningen Land ringde och ville inte intervjua mig om naturfenomenboken. Prata går ju bra men sedan var jag tvungen att mejla honom en del material och blev det precis som nu när jag bloggar att trycka näsan mot skärmen. Att öppna vänster öga är som att öppna en igenklistrad adventskalenderlucka.

Har gjort två saker till i dag: Plockat ned barnens pulkor så att de kunde ge sig ut i backen en stund och hört på musik. 70-talsvinyl i form av Supertramp, Hoola Bandoola, Golden Earring och Keef Hartley Band fick mina ögon att blunda och öronen att öppna sig istället.

Det är ett elände att inte kunna fokusera. Försökte läsa en Kalle Anka-serie och det gick med nöd och näppe. Låg i soffan och lyssnade på ett naturprogram på teve istället. Och sov en stund.

All mejl som ramlat in får vänta. Det jag skriver just nu tar den energi som finns kvar. Skulle ha jobbat i morgon. Så blir det inte.

Pratade med mamma som fortfarande är kvar på sjukhuset. Nya undersökningar väntar men hon låter bättre. Hon kan ju inte läsa hon heller och det är inte utan att jag förstår vilka problem hon har.