Bästa tiden att hinna läsa är på väg till eller ifrån jobbet. Resan tar ungefär 50 minuter och det hinner man ju rätt många sidor på. Just nu läser jag en bok av den teoretiska fysikern Michio Kaku som jag redan, trots att halva boken återstår, varmt kan rekommendera. Kaku har i boken ”Physics of the impossible” gett sig på att undersöka en rad mer eller mindre häpnadsväckande uppfinningar – varav ingen finns i dag. Det handlar om teleportationsapparater, robotar som kan jämföras med människor, osynlighetsmantlar, tidsmaskiner och farkoster som går snabbare än ljuset. Men också om telepati, teleportation och ufo.

Det roliga med Michio Kaku är att han inte bara har läst sin science fiction utan också har sett en bunt filmer som han hela tiden använder som exempel. Att han är Star Trek-fan råder det inte den minsta tvekan om. Han har givetvis en egen välmatad hemsida som jag också kan rekommendera.

För den som ser på forskare som bakåtsträvande och svåra att få intresserade för det okända, och det vet jag av erfarenhet att sådana personer finns det gott om, är Kakus bok säkert en chock. Redan i inledningen slår han fast hur illa han tycker om dem som tar ordet ”omöjligt” i sin mun. Han visar också en rad fina exempel på hur sådana uttalanden har straffat sig. Bland annat citerar han Arthur C Clarkes klassiska sentens: ”När en distingerad men äldre vetenskapsman säger att något är möjligt, så har han nästan säkert rätt. När han säger att något är omöjligt, så har han nästan säkert fel.”

Och så Lord Kelvins uttalande från år 1899: ”Radion har ingen framtid. Tyngre-än-luft flygmaskiner är en omöjlighet. Röntgenstrålar kommer att visa sig vara en bluff.” Ord och inga visor från en av sin tids mest framstående fysiker.

De forskare jag själv känner är nästan alla öppna för att ny information, nya upptäckter, kan omkullkasta de teorier vi i dag arbetar efter. Det är på något sätt inbyggt i själva vetenskapen att ifrågasätta allt. Alla ser de sina resultat som temporära och möjliga att förändra i en framtid. Kaku gör detta riktigt tydligt och hans bok är en underbar källa till kunskap.

För övrigt har jag mest hunnit sortera papper innan det bar av till jobbet. Pratade med mamma som lät pigg och hade sett på Vasaloppet på teve. Kvällen på DN bestod mest av mindre notiser om havsörnar, en mördad svensk i Brasilien och lite annat.

Är det någon som har blivit klok på Robbie Williams, förresten? Inte jag i alla fall. Nu skriver nätsajten Contactmusic att den förre Take That-stjärnan har gått med i den lokala ufoföreningen. Låter ju som ett bra initiativ i alla fall. Fast man undrar ju om han bara tänker ägna sig åt spaning eller om man verkligen kommer att göra någon nytta också. Pengar har han ju så det räcker.

Och så ett grattis till Håkan Blomqvist på AFU som inte fyller år i dag – men nästan. Håkan tillhör ju skottårsmänniskorna som bara fyller på riktigt vart fjärde år. Men grattis i alla fall Håkan – på 14-årsdagen!