Det skrivs en hel del om ufo runt om i världen och i dag fick jag ett brev med ett antal tyska tidskrifter som tar upp ufofrågan över flera sidor. Bland annat PM som ägnar i princip ett helt nummer åt ämnet. Men samtidigt som intresset att skriva om ufo alltså är stort, och då får man anta att det också är många som vill läsa om det, så nås jag av ett brev från den brittiske ufologen Philip Mantle som berättar att UFO Data Magazine nu går i graven. Tidskriften var ett försök att ta vid där UFO Magazine slutade när dess utgivare Graham Birdsall avled 2003. Men nu är det alltså slut.

Så frågan hänger givetvis i luften. Hur kommer det sig att allmänheten, den lite lagom intresserade, är beredd att punga ut med ettantal tior för att köpa ett lösnummer av säg PM medan världens ufologer sviker sina egna tidskrifter? För det är så det ser ut. Alla internationella ufotidskrifter dras med stora problem. Internet har helt enkelt lockat deras läsare från papper till det digitala.

Det känns lite knepigt att vi har en allmänhet som är så intresserad att stora tidskrifter är beredda att göra specialnummer medan vi själva, vi som engagerar oss i ufofrågan, inte anser oss ha några hundralappar över för att prenumerera på de tidningar som har specialiserat sig på ämnet.