Alltid skönt med första lediga dagen efter ett pass på fem arbetsdagar. När jag gick upp var Niklas kvar hemma eftersom han började sent så jag tog lite frukost och ringde upp Torbjörn utanför Bollnäs som blev vittne till hur boliden från den 14 september susade förbi över honom. Nå, inte susade, men ni fattar vad jag menar. Det är alltid intressant att prata med ögonvittnen tll olika oväntade händelser och får jag chansen så tar jag den.

Särskilt lärorikt är det att prata med människor som sett något som jag helt säkert vet vad det är för något. Då upptäcker man de problem som alla vittnesmål har. Tidsbedömning, beskrivning av rörelsen och själva utseendet på föremålet har en tendens att variera kraftigt mellan olika observatörer.

Torbjörn visade sig vara intresserad av ufofenomen också och hade själv sett några saker som han inte kunde förklara under sitt liv. Jag lovade att skicka lite information till honom.

Sedan blev det badminton med Stefan och i dag gick det bättre än på länge. Lyckades faktiskt vinna båda de första seten (och därmed matchen) men sedan oväntat nog även det sista och betydelselösa. Nu är det viktiga inte att vinna utan att få springa som en dåre i en timma. Och det fick vi. Stefan mest hoppas jag!

Efteråt blev det inköp av kebabrulle och sedan satte jag mig bland duvorna på torget i soliga Vällingby dit jag ändå hade ett ärende. Slank in på Bolaget och köpte ett urval av Oktoberölssortimentet innan jag åkte till Posten för att hämta några Traderainköp. Och, hade jag tänkt, en låda från William Corliss i USA. Den var jag extra nyfiken på. Men Posten hade delat ut lappen i lådan men inte skickat paketet till utlämningsstället! Vanligt sa kassörskan som hade klagat. Klagat på Posten! Funkar säkert…

Erich von Däniken har en gång i tiden betytt mycket för mig. Jag önskade mig alltid hans böcker i julklapp och började läsa dem redan samma dag. När jag för några år sedan fick möjlighet att träffa och intervjua honom i Schweiz hade jag fått en mer nyanserad bild av de ”fakta” han publicerade i sina böcker, men jag kan fortfarande inte förneka att den energiske schweizaren fick mig att se på arkeologi på ett nytt sätt.

Eftersom jag har det mesta han har skrivit, och det är mycket, så fortsätter jag köpa hans böcker. Numera läser jag inte allt. Dels har han blivit mycket tråkigare och tjatar om rätt mycket som redan finns i hans gamla böcker. Men dels har han också blivit mer spekulativ och håller numera ett finger i luften för att känna vart vinden blåser. Förlagen som ger ut honom är mindre än på 70-talet och böckerna är inte längre inbundna. Upplagorna har fallit. Inget svenskt förlag är längre berettatt satsa sina pengar på en översättning.

För två veckor sedan damp hans senaste bok ”Twilight of the gods” ner i brevlådan. Boken före den, ”History is wrong”, är antagligen lika okänd för en svensk läsekrets. I sin nya spelar han på 2012 och att gudarna ska komma tillbaka den 23 december det året. Mayakalendern ni vet. Men som läsare är det inte lätt att bli klok på vad den gode von Däniken egentligen tror. Han skriver (om gudarna): ”De kommer tillbaka, och deras närvaro kommer att skaka om våra självgoda själar intill grunden. December den 23 2012: det är datumet ur mayakalendern. Även om detta datum inte är det riktiga, gudachocken kommer ändå att komma. Det kan du sätta ditt liv på.”

Jaha? Jag bläddrar förtvivlat i boken för att se vad han menar och på ett annat ställe skriver han att gudarna absolut kommer att återvända, men fattar jag honom rätt så tror han inte att det nödvändigtvis måste bli just i december om två år. Och det har han ju sagt i bok efter bok. De gudar som von Däniken anser har byggt upp i princip hela den forntida civilisationen på jorden, de kommer att återvända. Någon gång.

Varför då köra på 2012 och mayakalendern på bokens omslag? Säljer bättre. Det är enda skälet. Mitt råd är: Köp den inte. Inte gör den er klokare i alla fall.

I kväll plockade jag upp Markus på Kungsängens station efter några dagars golfresa med skolan till Åland. Han var mycket nöjd, tyckte att han hade vuxit som person och hade fått spela mycket golf. Lät ju hur bra som helst.

00.26 plingade Stefan (som säkert inte kunde sova efter förlusten i dag) ett sms om att det var en halo runt månen. Så ut och plåta. Bilden ser ni ovan. Det som lyser intill månen är Jupiter. Inte den finaste halon jag sett men lika kul ändå.