Tutade iväg till Toyota vid åttasnåret för att lämna in bilen på service men också för att de skulle åtgärda en knepig felkod som Bilprovningens apparater gav utslag för när jag var där i förra veckan. Själva servicen skulle inte bli så blodigt dyr men givetvis visade det sig att den där himla felkoden var en sak som kostade drygt 3.000 att fixa till. Vad gör man? Tackar och betalar. Eftersom de inte skulle hinna med detta i dag så har vi fått behålla hyrbilen, som ingår eftersom jag är Guldkund (vilket väl innebär att jag ger mitt guld till Toyota), tills i morgon.

Det blir ju aldrig särskilt mycket kört när jag får låna en bil på det här sättet. Oftast bara fram och tillbaka till verkstaden faktiskt. Men i dag ringde Markus från Barkarby där han blivit stående eftersom pendeln drabbats av ett signalfel. Så det blev att rycka ut och kära honom till skolan i upplands-Bro. Vi hann i tid.

Hemma igen hade Niklas kravlat sig upp och ett par timmar senare gjorde jag spaghetti till oss. Men i övrigt har jag suttit vid datorn och skrivit på boken minus ännu en utflykt för att köpa sand på Bauhaus eftersom det är rena skridskobanan på uppfarten och Anneli inte ville att hennes gäst från Luleå som kommer i morgon ska bryta armar och ben av sig. Så nu är det sandat. Har också ringt till mammas hyresvärd och sett till så att lägenheten är uppsagd från och med det kommande månadsskiftet. Han berättade att en ny hyresgäst redan var klar.

Nå, mest har det ändå blivit bokskrivande. Har nog suttit sex-sju timmar i alla fall. I dag har jag mejlat med folk i USA för att få tag på en bild på en ubåt som har frusit fast i pannkaksis. Jag hittade bilden på nätet och nu har jag fått tillstånd att använda den. Har också mejlat en hel del andra men mest har jag plitat med texter.

Fick två av mina böcker recenserade på nätet i dag, sektboken och ”Bilder av det okända”. Det var roligt att läsa dem, inte bara för att de var positiva utan också för att recensenten, Kristina Simar, berättar hur hon läst högt ur ”Sekter och hemliga sällskap” för sina tjugoåriga döttrar. När det gäller ”Bilder av det okända”, som ju egentligen heter ”Vålnader, utomjordingar och mystiska fenomen” men det orkar jag aldrig säga, så skriver Simar:

”Texten är som vanligt i Clas Svahns böcker mycket beskrivande, intressanta med mycket fakta, men ändå lätt att förstå.”

Precis så vill jag att det ska vara. Mycket vetande för den som läser men alltid lätt att fatta trots mycket fakta.

Anneli har varit på Rymdbolaget hela kvällen eftersom hennes nätverk hade möte där. Så jag fick fixa maten till oss. Egentligen var det tänkt att bli kyckling men den visade sig ha gått ut för några dagar sedan och av den lätt sunkiga doften att döma så var det lika bra att låta den gå vidare till annan förvaring. Så det blev fläskkotletter och pommes istället.

När Anneli kom hem så slaktade vi julgrisen i marsipan som jag fått i julklapp av Niklas. När jag fick den blev jag rörd eftersom pojkarna alltid brukade köpa en sådan till farfar när han var i livet. Det var snällt och omtänksamt helt enkelt. Nu smakade den bra och därmed kan väl julen anses vara slut på riktigt.

Efter det fortsatte jag att skriva med en stunds avkoppling bland mammas osorterade saker. Men nu är klockan 00.30 så jag tänkte ta tidig kväll eftersom jag tog tidig morgon i morse.