Efter en natt med feberdrömmar och dålig sömn så hade näsan slutat rinna nu på morgonen vilket underlättar mitt liv betydligt. Visserligen är den istället rätt tjock men det är ett betydligt bättre alternativ än den rinnande varianten.
Satte mig en stund med rensningsprojektet nere i källaren som nu har nått fram till botten av en hög med papper. Perfekt! Nu återstår bara en del sortering innan allt är klart och en del yta återvunnen i källarförrådet. Ska utnyttjas!
Sedan blev det blev lunch med Niklas och Anneli; Markus hade stuckit till banan. Köttfärslimpan var utmärkt som vanligt plus att ett gäng stekta svampar gjorde sitt för att lyfta maten ytterligare.
Efter maten gav sig Anneli iväg till svampskogen tillsammans med Ylva och de hittade många fina trattisar såg jag på hennes Facebooksida. Själv satte jag mig med Niklas och tittade i några av våra böcker om ”Titanic”, inspirerad som han var efter nattens sittning med dvdfilmen fram till 04. Niklas är nog ganska fascinerad av ”Titanics” öde och konstaterade också att filmen var riktigt sorglig.
Själv har jag en koppling bakåt i tiden till denna Atlantkryssare öde eftersom min mormor, Emily som emigrerat till USA, skulle ha rest tillbaka dit med ”Titanic”. Men resan inställdes eftersom hennes syster fick barn och hon då valde att stanna hemma lite längre. Något som jag nu kan konstatera antagligen räddade också mitt liv.
På jobbet blev det en lugn kväll där jag skrev en blogg om en kille som skapat ett spel med massakern i Utøya som grund. Spelet år enbart ut på att man själv, som gärningsmannen, ska skjuta så många ungdomar som möjligt. Jag måste säga att jag blev rätt betryckt av att se spelet och att läsa kommentarerna från dem som tyckte att det verkar vara en häftig grej. Var finns empatin? Och var finns förankringen i verkligheten?
Internet har blivit en underbar källa till information och en soptipp där vi kan vädra våra värsta lustar. Det är så vi människor ser ut när vi skrapar lite på ytan till den civiliserade fasaden.
I slutet av kvällen kollade jag upp en försvunnen fyraåring i Ljungby och fick då veta av polisen att den lille killen hade hittats död bara några hundra meter från den lekplats där han försvunnit. Djupt tragiskt, inte minst eftersom polisen inte kan utesluta brott. Hur föräldrarna ska känna sig kan man bara ana.