I dag har förkylningen satt sig ordentligt men jag ville ändå försöka spela badminton med Stefan klockan 11. Sov så länge jag kunde, käkade Bafucin och skottade sedan fram bilen. Det hade snöat en hel del i natt. Och det gick rätt bra att spela trots allt men när det stod 10-9 till Stefan i första set så fick han en känning i vaden och vi bestämde oss för att träna lite smashar istället. Så vi stod där och slog oss trötta.

Halsen blev bättre framåt dagen men näsan började rinna istället vilket inte hindrade mig från att ta mig till jobbet. Och där var det som tur var en ganska lugn kväll. Men jag upphör aldrig att förvånas över folk som mejlar mig. Frågan är hur några av dem är skapta och vad de har i skallen. Som det här mejlet från en Johan B som kom klockan 21.32 i kväll. Helt opåkallat eftersom jag inte skrivit en rad om 11 september på länge:

”Är du indoktrinerad att gå på konsp-propaganda om att tex USA har fällt ner husen vid 911 själva? Jag stör mig på att du som offentlig person kan tro på sådana konspirationsteorier. Skärpning!”

Jösses. Inte nog med att Johan hade märkt mejlet ”foliemössa” vilket väl skulle anspela på vad jag bär på huvudet, han har fått allt fullständigt om bakfoten. lite lustigt är det ju eftersom jag normalt brukar anklagas för precis raka motsatsen – att INTE tro att det var USA som låg bakom terrorattacken mot WTC och Pentagon.

Mejlkorgen kokar ibland av hat. Det är något som alla vi som skriver många artiklar och bloggar får dras med. De flesta hatarna är rasister men några är också bara allmänt klena i förståndet. Och bara för att de kan mejla någon snabbt och enkelt så tror de också att de kan skriva precis vad de vill. Det är rätt trist.

När det kommer trevliga och positiva mejl som handlar om relevanta saker blir man glad. Och som tur är händer också det ganska ofta.

I dag fick jag Skaraborgs Läns Tidnings stora artikel om huset som försvann på posten. Artikeln byggde på en intervju med mig och med Verna Andersson och på material ur en av mina böcker. Det hela handlar om ett hus som flera personer såg på en kulle i Skövdetrakten men som när de åkte fram mot det bara försvann.

Kvällen på DN.se blev intensiv efter en lättare inledning. En svensk journalist greps i Syrien och fördes svårt skadad bort av säkerhetsstyrkorna. Jag ringde en syrisk twittrare som talat med ögonvittnen. Och innan dess hade jag intervjuat ett ögonvittne vid en israelisk bosättning som sett hur en kvinna gått till angrepp mot den grupp som utbildningsminister Jan Björklund gick i. Björklunds presstalesman ville ha det till att det var ministern som var målet medan observatören från Sveriges kristna råd sa att kvinnan var arg för att det fanns palestinier med i gruppen och de fick inte gå på just den gatan.

Jag skrev också om hur byggjobbare hittat ett stort antal bankfack under det som ska bli en ny Jamie Oliver-restaurang i Manchester och att dessa innehöll miljonvärden när de öppnades. Och att Dolly Parton kommer att bli ännu rikare nu när Whitney Houston dött och hennes ”I will always love you” går rakt upp på listorna igen. Den har Dolly skrivit. En tysk högt uppsatt chef som vill slänga ut Grekland från EU lockade också många läsare liksom ett dubbelmord i Botkyrka och en ruskig fängelsebrand i Honduras.

Och hela kvällen har näsan runnit som bara den. Men halsen har bättrat sig.

Nu ska jag åka hem och ställa en bukett med rosor i hallen. De är till Anneli för att visa att jag tycker om henne. När det var Alla hjärtans dag fick hon en Post it-lapp på golvet. Inte så romantiskt…