På bilden ovan ser ni Orions stjärnbild titta upp över träden till vänster, Oxens typiska V-form i mitten, Plejaderna strax till höger om den och längst bort Venus och Jupiter. I dag står de båda planeterna som närmast varandra för den här gången. Jag tog bilden vid 20-tiden i kväll och det kan vara intressant att påpeka en sak som jag just läste i Per Ahlins alltid välinformerade ”Astronomisk kalender” för i år. Där skriver Ahlin att avståndet mellan planeterna i kväll är sex fullmånar.

Så titta på bilden igen och tänk efter. Skulle ni säga att avståndet mellan de två lysande punkterna som syns strax över träden är sex fullmånar? Inte många skulle slå fast en sådan sak. Vår uppfattning om fullmånen är nämligen att den är väldigt stor. I själva verket är dess vinkeldiameter bara 30 bågminuter och avståndet mellan Venus och Jupiter i kväll 3 grader. Det blir nästan exakt sex fullmånar.

Som ufolog stöter jag ofta på observatörer som jämför det de sett på himlen med månen. ”Det var sort som månen”, kan man få höra när någon ska försöka få mig att förstå vilket stort objekt det var. Här har vi alltså ett problem. Om vi skulle börja ta observatörernas uppgifter ad notam då skulle vi får problem. För det är knappast 30 bågminuter, en halv grad, som man menar när månen används som jämförelseobjekt. Istället får vi försöka att ta uttrycket för vad det är: Ett sätt att säga att det som syntes var ordentligt stort.

Det kan kanske vara dags att ta fram en medelstorlek för vad folk egentligen menar när de jämför med månen.

Mesta tiden av dagen har jag suttit och skrivit på nya boken. En del kapitel tar lång tid eftersom jag måste läsa en hel del källmaterial innan jag kan skriva. Runt mig på skrivbordet ligger drösvis med böcker och papper, pärmar står parkerade på golvet och jag springer då och då ned en trappa för att hämta upp något från arkivet.

Men jag har också hunnit spela badminton med Stefan. Det gick väl så där om vi ska se till spelkvaliteten men spännande blev det. Fick stryk i första med 14–16, vann andra med 15–13 och sedan var det jämt nästan ändå till slutet i tredje innan jag lyckades vinna med 15–11. Hur nu det gick till. Min sista boll var i alla fall en idioträddning långt nere i backhandhörnet men bollen damp ned precis vid nätkanten och blev i princip omöjlig för Stefan att ta.

Stack en kort sväng till Erikshjälpen där jag hittade en bok av mediet Doris Ankarberg för 15 kronor som jag köpte och en 70-talsskiva med Gilbert O’Sullivan som jag också investerade i för 10 spänn. En ficktjuv härjade i lokalerna fick vi veta så jag höll extra hårt i mobil och pengar.

Hemma blev det mera skrivande och lunch i form av färdigmat framför Simpson’s. När Anneli kom hem blev det bättre mat och vi åt en god gryta till kvällen. Markus har spelat innebandy och Niklas jobbat en del med artiklarna för SLA innan jag körde honom till Loppe som fyller 20 i dag. När han dök upp vid ettsnåret satt jag fortfarande vid datorn, fördjupande mig i en knepig rysk sekt.