Innan jag åkte till Spånga för att spela badminton med Stefan så läste jag en del artiklar som jag behöver för mitt pågående bokskrivande. Fick ju med mig en kasse från AFU i går och en del av dem kommer säkert till användning som exempel i boken.

Annars var det egentligen inte mycket tid över till annat än badminton och en snabb lunch när jag kom tillbaka hem. Tyvärr blev det förlust med 1–2 men vi hade några riktigt bra bollar i dag som kan läggas till den mera permanenta minnesbanken.

På jobbet har vi gått igenom hur morgondagens Melodischlagertävling (den första, i Karlskrona) ska bevakas eftersom detta ska ske via en alldeles nyskapad schlagersida (som ni hittar här) där Hanna Fahl och jag ska skriva kommentarer under pågående tävling. Ska bli kul, det är första gången DN gör något sådant och det är ju roligt att få vara en del av detta. För att lära sig hur bloggverktyget fungerar så fick jag en Skypegenomgång från ett par datakillar som gjort i ordning sajten.

Och så ringde Astrid på Söder och undrade var alla stjärnor tagit vägen. Astrid hade spanat mot himlen rätt många nätter nu och sa att hon brukade kunna se både Stora och Lilla Karlavagnen och Orion plus en hel del andra av de lysande punkter som gör oss sällskap på nätterna. Nu kunde hon möjligen se en enda ljusstark ”stjärna” (Jupiter) med de övriga höll sig undan.

Astrid verkade lite orolig för att något skulle ha hänt dem. Vi pratade en stund och jag förklarade att det hade varit en rätt molnig vinter vilket försämrat sikten ut mot kosmos. Att den ljus ”stjärnan” synts berodde just på att den var så mycket starkare än de övriga. Vi pratade nog i sex–sju minuter och jag tror att Astrid kände sig lite lugnare efteråt, inte minst sedan jag berättat att jag själv ser stjärnorna då och då hemifrån Järfälla.

Vi hann ta en tur till Lilla Asien, Ole, jag, Bosse och Staffan, och nu blev det buffé för alla för en gång skull.

Försökte hinna med att skriva ut en del mejl också, korgen måste tömmas, och jag kom en mycket liten bit.