Det blev en lång dags färd mot morgon med god mat och lite film, bland annat ”Lincoln” som inte var mycket att ha, i mitt lilla krypin i första klass, som ni kan se här ovan. Före den här resan hade jag aldrig åkt första klass tidigare men det gav mersmak. Man kommer på sig att tänka på de stackars satarna ”där bak” som ett slags annat folk. Fast det är ju där jag brukar sitta, så det är väl bäst att slå sådana tankar ur skallen.

Efter fyra timmars flygning tryckte jag på en knapp och så blev sätet till en säng där till och med jag fickplats att sträcka ut mig men så mycket sova blev det inte. Min skalle var inställd på att vara vaken. Kanske slumrade jag till en liten stund innan vi landade i Bryssel.

Väl där hade jag något bättre tid än på utvägen. Fixade min biljett till Bromma eftersom de inte hade kunnat göra det i Toronto och gick sedan igenom två säkerhetskontroller innan jag kunde handla en Martini som Anneli messat om och lite annat smått som hon undrade om jag kunde fixa.

Klockan 09 taxade vi ut från terminal A, gate 40 och snart var vi i luften. Och precis som på nedfärden var det bara jag som satt i Business och fick mat och dryck serverat.

Trettio minuter efter start dök ett fenomen upp utanför mitt fönster på rad två på vänster sida av planet. Ett fenomen som liknar en regnbåge men som är helt rund och kallas gloria. Ett passade namn. Jag hämtade snabbt kameran från hyllan ovanför och började ta bilder, en av dem kan ni se här nedan, och sedan kunde jag följa det i nästan två timmar. Det blev till slut en liten blogg på Märkligheter av det hela.

Vi landade på utsatt tid och redan klockan 12 satt jag i taxin på väg hem där Niklas låg och sov. Hann med att packa upp, duscha och tanka in bilderna i datorn innan det var dags att vända tillbaka in mot jobbet för att ta itu med den första arbetsdagen på detta femdagarspass.

Framåt kvällen kom jetlagen krypande men det gick ändå bättre än jag trodde. Skrev väl inte lika mycket som vanligt eftersom jag fick en svacka vid 21-tiden. Smet ned med Staffan och Bosse till La Barca och åt gott vilket fick fart på livsandarna.

Tyvärr jag har i dag tvingats tacka nej till att åka till USA i juni för att mot ett ordentligt arvode hålla föredrag vid en stor och fin ufokonferens anordnad av journalisten Leslie Kean. Skälet till mitt nej är att jag just då är i Peru med familjen. Omöjligt att ändra och inte att tänka på. Fick ett besviket mejl från en chilensk ufokollega som ska dit och som hade hoppats få träffa mig. Men det får bli vid ett annat tillfälle.

Nu hade jag nog tänkt att dagen ska vara slut.

Vårt flygplans skugga och glorian.