I dag var det dags att ringa och gratta Ola Hedman, en av mina gamla arbetskamrater på Norrbottens-Kuriren, som fyller 65 år i dag. Lätt ofattbart att ens närmaste vänner börjar bli pensionärer. Men det är inget man tänker på, alla är fortfarande 27 när vi pratas vid igen.

Som så ofta den senaste veckan började min dag alldeles för tidigt då en hantverkare dök upp i ottan. Den här gången en elektriker som visade sig vara en trevlig kille med erfarenheter från Jehovas Vittnen där hans mamma en gång var medlem – men hoppade av.

När jag inte höll ett öga på vad elkillen arbetade med och såg till att kontakterna hamnade där vi ville så satt jag vid datorn och jobbade med den kommande helgens kurs för våra fältundersökare. De övriga föredragshållarnas bidrag börjar ramla in i form av olika power point-presentationer som jag förädlar genom att hitta bättre bildmaterial och diskuterar med skribenterna för att få allt bli så bra som möjligt.

Lunchen blev en snabb spaghettiaffär, dels för att elkillen var tvungen att stänga av strömmen och dels för att jag började få ont om tid innan jag skulle till jobbet.

På väg till jobbet slog jag en signal till Anders Liljegren på AFU som börjat jobbet med att sortera Peter Rogersons böcker som vi fick med oss från Manchester den här gången. Eftersom vi råkade lasta en låda för mycket, en som Peter hade tänkt behålla, så gäller det nu att försöka hitta dessa så att Peter snabbt kan få tillbaka dem han behöver.

Vi fick en hel del forteanska böcker från Peter och ovanliga djur är ett av de ämnen som tas upp i dessa. Så vad är mera passande än att länka till ett AP-telegram som kom nu i kväll om en jättefisk som hittats utanför Kaliforniens kust. Det rör sig om en nästan sex meter lång sillkung, en fisk som ibland spolas upp längs Sveriges västkust. För omedelbart tanken till en sjöorm.

I dag är det sista kvällen på passet vilket jag och Staffan uppmärksammade genom att ta med kollega Ole till La Barca. Sedan blir det lite split vision-utövande när jag försöker se på Sveriges VM-kvalmatch mot Tyskland samtidigt som jag skriver artiklar. Och vad ska man säga om Sveriges insats? Själv fruktade jag stryk med 5–0 men laget visade god vilja och när jag skriver detta har vi faktiskt gjort 3, men tyskarna 5. Vilket är alldeles utmärkt.

Lite trist att tyskarna gjorde sitt utjämnande 2–1-mål precis innan första halvlek skulle ta slut. ”En käftsmäll precis innan paus”, som Sebastian Larsson sa efteråt. Det målet vände matchen.

Men herregud vilket ihåligt backspel Sverige har numera. Det är ju vårt fördärv. När det inte räcker med att göra tre mål i en match så är ju detta ett tecken så gott som något. Nu slipper vi ju i alla fall att möta Island… Portugal, Kroatien, Grekland och Ukraina väntar istället. Ett av lagen alltså.

De som inte bryr som om fotboll bekymrar sig säkert mer över de amerikanska politikernas oförmåga att fatta beslut medan de inställda betalningarna närmar sig allt mer. Politik när den är som sämst.

Nu är det slut på skiftet. Dags att gå hem.