I dag fick Markus sitt efterlängtade körkort och det bästa var ju att han kunde köra till posten och hämta det själv. Då hade han tillbringat mesta delen av dagen på golfbanan med en kompis och när vi skildes åt i morse så konstaterade han att det där med bil, det var allt riktigt bra det. Frihetskänsla var väl ett av orden. Mindre krångligt än att åka kommunalt ett annat konstaterande.
Själv hamnade jag framför datorn i vanlig ordning för att hjälpa Ebbe Johansson i Malmö med lite bilder och sedan DN.se med ytterligare ett gäng bilder. Skrev räkning till Aftonbladet på bilder som tidningen använt och som är UFO-Sveriges och så blev jag uppringd av en reporter på Uppsala-Tidningen som ville göra ett reportage om fall i Uppsala med omnejd. Honom skickade jag vidare till Tobias på rapportcentralen.
För förmiddagen innehöll också en holmgång badminton med Stefan. Det var med viss oro jag åkte dit eftersom min armbåge är som den är och visst kändes det ordentligt när jag försökte ta i från bakre linjen under uppvärmningen. Fick också stryk med 12–15 i första set vilket aldrig är bra när det gäller mig och när jag i mitten av andra, då det var jämna siffror, lyckades missa ett slag och kände en djävulsk smärta i armbågen, ja då trodde jag att det var kört.
Men mycket märkligt, istället kändes det bättre i armen efter det och jag kunde vinna med 15–7 vilket förvånade både mig och Stefan. Att jag sedan tog hem också sista med 15–6, och därmed matchen, var knappast logiskt. Men kul hade vi och det skrattades en hel del på banan, inte åt varandra utan åt oss båda.
Hemma igen åt jag min närmast obligatoriska kebabrulle (de känner igen mig på kebabgrillen nu) framför ett avsnitt ”Seinfeldt” innan resten av eftermiddagen ägnades åt att skriva klart ett kapitel till nya boken. Ytterligare ett kapitel blev klart under kvällen. Det roliga med att skriva om och skriva nytt är att jag får lyfta luren och ringa folk som jag talat med för många herrans år sedan eller helt enkelt, som i kväll, ringa till en liten by mitt ute i den norrländska skogen och på vinst och förlust hitta någon som kan tänkas minnas en ufohändelse från 1967. Och det gick hur bar som helst.
Mannen jag ringde, Kjell, var en guldgruva och en trevlig sådan. Vi pratade säkert i 30 minuter. Det roliga var att han förutom att ha varit på platsen där föremålen ska ha passerat och sett hur skogen skadats längs en femtio meter lång och femton meter bred sträcka också fick en del bra informationsbitar om händelsen huvudvittne, som tyvärr är avliden sedan många år.
Har också hängt tvätt, plockat undan i källaren, pysslat lite med frimärkena, ringt Skatteverket, Sector Alarm (batteribyte på gång), beställt fler frimärksfickor och varit iväg till Coop Forum med Niklas för att veckohandla. Trevligt med en sådan liten utflykt med pojken.
Anneli, som har ont i knä stannade hemma och jobbade med att förbereda mat inför helgen.
Det blev faktiskt sängläge före 01 i natt. Niklas, som badat bastu och ska upp tidigt, hade lagt sig en bra bit före midnatt liksom Anneli medan Markus fastnade framför Mastersgolf vid teven. Den lär hålla på till halv två.
Niklas inventerar ”matavdelningen” på Coop Forum.