Tidigt i morse åkte jag och Joanna till Gesala norr om Västerås för att träffa Ia Jungenholt som tackat ja till att vara med i den webbteveserie med titeln ”Gåtfulla fenomen” som DN håller på att spela in. Nu visade det sig inte alldeles lätt att komma iväg från Stockholm då Barkarby station stängts av eftersom en ny bro skulle lyftas på plats och en stor kran stod i vägen för all trafik. Men med hjälp av en extrabuss från Spånga och lite gående så lyckades Joanna hitta fram till min väntande bil

I lilla Gesala navigerade vi oss fram till Ias hus där vi satte oss i solen utanför och fick lyssna till hennes berättelse om hur hon i slutet av 90-talet hade sett något som hon bara kunde likna vid tomtar röra sig inne i ett rum. Ni kan se Ias egen teckning av hur de såg ut här ovan. Hon såg de grå varelserna, som var cirka 40–50 centimeter höga röra sig i rummet under en lång stund. På huvudet hade de något som liknade luvor och på fötterna tjocka sockor, det liknade i alla fall inte skor enligt vad hon mindes.

Så finns det tomtar annat än på julafton? Det är väl tveksamt men jag har ändå mött rätt många människor genom åren som säger sig ha sett dem. Så man undrar ju vad det är de har sett och hur det kommer sig.

Intervjun gick i alla bra och vi kunde nöjda åka därifrån för att efter ett kortstopp på McD i Västerås vara framme i Spånga 11.30. Vilket var bra eftersom Joanna skulle vidare mot Skåne tretio minuter senare.

Själv åkte jag hem och började jobba på de manus som ännu saknas till de avsnitt vi hittills inte har gjort klara men har även kunnat ägna lite tid åt att skriva på min bok. Vilket är bra. Fick tag på några personer i Norrbotten som jag sökt, fixade så att jag får använda en bild ur Piteå-Tidningen i boken och pratade med Studentradion i Lund som vill intervjua mig klockan 10 i morgon.

Det är ett intressant arbete att gå igenom en rad gamla och spännande fall. Och lite dystert. Många av dem jag intervjuade på 70- och 80-talet är borta i dag och ibland får jag nöja mig med att prata med deras barn och grannar. Men också dessa kan komma med viktiga uppgifter.

Innan dagen var slut fick jag ihop några kapitel till så nu är 19 klara. Men jag kunde nästan inte jobba alls i kväll eftersom ryggen brakade ihop och jag knappt kunde sitta vid skrivbordet. Massor av värme och massage från Anneli gjorde att jag hoppas på att allt ska bli bättre i morgon bitti.

I vilket fall så betydde ryggproblemen att jag hamnade med värmepåse i soffan med Anneli (en stund) och Niklas för att titta på ”Catching fire” som var riktigt bra.

Nu ska jag sova.

Ia Jungenholt framför sitt hus.