Startade dagen med ett par timmars arbete med UFO-Aktuellt innan det var dags att ta bilen till Spånga och badminton med Stefan. Har ju börjat knapra i det försprång han fick då jag drabbades av tennisarmbåge. Armen är fortfarande inte bra men nu går det att spela utan att det känns som att den hindrar mig. Har ett specialstöd på den vilket hjälper en del.

Lyckades vinna första set med 15–11 vilket alltid är bra men Stefan repade mod och tog hem andra med 12–15. Men jag lyckades faktiskt ta mig i kragen igen och kunde vinna matchen med 2–1 efter 15–11 i det tredje och avgörande setet. Så nu ligger jag bara under med 10–11 i matcher vilket gör att hoppet om en spännande avslutning på årets matcher lever vidare. Något jag inte trodde när armen var som värst.

Tog vägen över Lilla Rött för att hämta tre kebabrullar på vägen hem så att jag och pojkarna skulle få lunch och sedan dröjde det inte länge förrän våra gäster dök upp. Närmare bestämt Mikael med Emil och Rasmus som ska bo här ett par dagar.

Våra pojkar tog snabbt hand om sina yngre kusiner och efter en stund lekte de på gården för att övergå till Risk någon timma senare.

Jag och Mikael gjorde en utflykt till Bolaget för att handla öl och jag passade på att plocka upp min kavaj som varit på kemtvätt och fått en fick lagad. Kavajen har ju sett sina bättre dagar men det är den jag brukar ha som slitstark arbetskavaj då vi åker till England, något den funkar bra som. Anneli hade lämnat in den åt mig för någon vecka sedan på en kemtvätt som heter Babylon borta vid Komethallen och jag räknade med att betala strax under 200 kronor för arbete.

Men till min stora förvåning så fick jag veta att det inte skulle kosta mig något alls utan att tvätt och lagning var gratis. Då hade jag redan plockat fram kreditortet och var i färd med att stoppa in det i apparaten. Så det var bara att tacka och ta emot. Någon förklaring på denna oväntade generositet fick jag aldrig.

Efter Bolaget och att ha plockat upp Anneli utanför jobbet åkte vi hem för att göra oss klara inför kvällens konsert. För klockan 17 satte vi oss i bilen, Anneli, jag, Mikael och Niklas, med våra grannar Gunnar och Vanja i bilen bakom och körde till Barkarby station. Det är inte lätt att ta sig dit längre då bron är avstängd och ska rivas i helgen så det blev till att köra runt med enorma bilköer som följd.

Sedan bar det in till Pressklubben för middag dit också Maria anslöt. Det var flera år sedan jag var på Pressklubben senast och det var knökafullt trots att det är en onsdag mitt i veckan. Vårt bokade bord väntade i alla fall på oss och jag beställde in en St Bernadus pater som smakade hur bra som helst. Till den åt jag skomakarlåda medan Anneli tog musslor med pommes, alltså moule et frites.

Konserten med Bryan Ferry började 19.30 och vi hann dit lagom till det. I själva verket var det ju då som förbandet började spela så det var aldrig någon brådska.

Det var kul att gå på konsert på Waterfront eftersom ingen av oss hade varit där tidigare och det var lika kul att höra Bryan Ferry igen. Det var några år sedan. 1976 och 1979 närmare bestämt då jag såg honom med Roxy Music på Scandinavium i Göteborg. Nu var det många nya låtar, en del riktigt bra, men dem det svängde mest om var de gamla Roxybitarna. Inte minst Let’s stick together och Virginia Plain med flera.

90 minuter fick vi och så två extranummer som tog ytterligare tio så det var ingen lång konsert. Vi satt riktigt bra, längst fram på balkongen i den ganska lilla lokalen.

Hemma igen blev det nattamat i form av korv med bröd och var sin öl framför Simpson’s.

Innan vi gick till Waterfront för konserten åt jag, Mikael, Anneli, Niklas, Maria, Vanja och Gunnar middag på Pressklubben.

Bryan Ferry på scenen plåtad med min kassa mobilkamera.