Eftersom lilla bilen inte ville ta mig med från prästgården i Åkersberga i går så hade jag bett Stefan att köra mig dit i dag på förmiddagen, innan vår badmintonholmgång skulle genomföras vid 11-tiden. Men innan Stefan dök upp så slog jag på och på slaget 09 lade jag ut en blogg om supernovor som en gång i jordens forntid skickat skurar av radioaktivt material mot vår jord. En nyhet som det var embargo på att skriva om eftersom tidningen nature bestämt det. Fram till 09 då.

Nyheten var intressant och spännande för mig som alltid intresserat mig för vad som faller från himlen, också kosmisk strålning och annat som inte är så lätt att se. Läs gärna bloggen.

När Stefan kom en halvtimma senare regnade det och vi satte kurs mot Åkersberga där jag plockade fram mina medhavda startkablar och vi gjorde ett tappert försök att få start på bilen. Men icke. Trots upprepade insatser så gick det inte bra alls – vilket ni kan se på bilden ovan.

Istället styrde vi kosan till Toyota inne i Åkersberga där en trevlig servicekille hjälpte mig att kolla vad min försäkring täckte. Bärgning visade det sig. Så jag ringde Trygg Hansa och fick snabbt veta att en bärgare skulle vara på plats inom en timma. Vilket inte stämde alls. Den var på plats efter en minut – bärgaren stod nämligen bredvid Stefans bil på parkeringen på Toyota!

Nu gick det mycket bättre. Tjejen som hade betydligt kraftigare doningar att starta bilen med fick igång batteriet och bilen men tyckte att det verkade som om batteriet inte var så bra. Varför vi åkte tillbaka till Toyota, köpte ett nytt batteri, fick det inmonterat och åkte mot Spånga.

Men, men. På vägen dit lyste varenda lampa som fanns på instrumentpanelen, inklusive handbromslampan vilket var lätt att förstå inte var så bra. Men fram kom vi och hade faktiskt tid att hinna med tre badmintonset. 15–12 till mig i första och förlust med 12–15 i andra bäddade för en hård uppgörelse i sista. Men Stefan hade inte bollar, racket och nät på sin sida i dag. Möjligen nätet då som fångade en hel del av hans bollar. Jag kunde vinna rätt enkelt med 15–2.

För att trösta och tacka för hjälpen med bilen bjöd jag Stefan på en korv.

Hemma igen blev det en snabb macka innan jag med raska steg gick till bussen. På vägen dit ringde jag Motordepån eftersom jag var orolig för den lysande batterilampan – de övriga hade hunnit slockna. Dessutom lyste inte varselljusen och vänster halvljus hade gett upp. Svaret blev att det nog var generatorn det var fel på och att jag nu sannolikt körde enbart med hjälp av det som fanns i batteriet – vilket kunde göra att bilen plötsligt blev stående utan förvarning.

Problemet var också att hitta en generator så snabbt som möjligt och en tid att hjälpa mig plus att jag måste be Anneli att köra bilen till Motordepån trots risken att bli stående längs vägen. Men alt löste sig. Motordepån fixade fram en generator redan i dag och de lovade fixa bilen under morgondagen – plus att Anneli lyckades ta den hela vägen till verkstaden.

På vägen till jobbet chattade jag med de två övriga moderatorerna av en av UFO-Sveriges Facebooksidor om hur vi ska göra med en tidigare medlem där som vil komma tillbaka efter at ha stängts av. Den frågan löser vi under morgondagen.

En sansad kväll på jobbet där jag, Staffan och Sujay kunde ta gemensam matpaus på Lilla Asien. Men mest letande efter nyheter och skrivande av artiklar.

Fick ett trevligt mess från Kajsa Lindström vars observation (tillsammans med maken Andreas) jag skriver stort om i det kommande numret av UFO-Aktuellt. I sitt långa meddelande skrev hon bland annat: ”Tusen tack för att du ville berätta vår historia och tog dig tid att skriva så omfattande om det.” Vilket väl visar att de som ibland (inte så ofta längre) anklagar UFO-Sverige att inte ta folks berättelser på allvar. Vilket vi gör. Kajsa gillade artikeln och jag blev lite rörd när hon också skrev: ”Jag fastnade direkt i den fast jag redan kan själva ’historien’, haha”.

Sista dagen på passet innebar avslutningsfika efter midnatt. Karin bjöd den här gången.

Hjälp i form av en snäll bärgare på Assistancekåren.

Kanske borde jag byta till den här bilen som min kollega Kristoffer Törnmalm fångade i Tyskland för en tid sedan. En riktig spökjägarbil!

Kanske dags att göra som vännen Jesper Semitjov, skaffa tydliga skyltar till bilen.