Efter frukost tog jag och Anneli bilen till Armémuseum för att flanera en stund på den antikvariska bokmässan där. En mässa som öppnade redan i går (då den tydligen var fullsmockad med besökare) men som jag inte hade en möjlighet att besöka då. Nu fick jag ett par timmar bland vackra böcker från ett tjugotal antikvariat från olika håll i landet.
En av dem som råkade känna igen mig och kom fram för att prata var Werner Stensgård, en gång medlem i Strängnäs UFO-förening vid mitten av 90-talet och då också aktiv undersökare av uforapporter. Ni kan se Werner här ovan. I dag jobbar han alltså med antikvariska böcker och småtryck men vi fick en trevlig stund med minnen från det glada 90-talet. Werner själv hänger med en del och läser på nätet, bland annat min blogg, men jag gav honom ett exemplar av senaste numret av UFO-Aktuellt och en uppmaning att börja prenumerera!
Ett annat känt ansikte som kom fram och hälsade var Peter från Böckernas hus i Tidan som var på plats för att titta, inte för att sälja. Kul att ses här på hemmaplan för en gång skull.
Pratade också en stund med Leif Lindbergh vars antikvariat jag köpt en hel del böcker från genom åren och han presenterade mig också som ”en bra kund”. Vi kom överens om att ses igen så att han kunde kika på de kassar med nautica som jag vill sälja.
De flesta böckerna var rätt dyra och rätt rara men jag hittade i alla fall två som jag inhandlade till AFU för 100 kronor styck. Simon på Carolina böcker och konst från Uppsala visade mig en fin samling magi och esoterica från 1800-talet som det hade varit härligt att kunna lägga vantarna på. Men, men… Lite dyrt. Simon kände igen mitt namn och noterade att jag väl var den där journalisten som skriver om ovanliga saker. Vilket väl stämmer rätt bra.
Det var riktigt kul att vandra runt och prata med bokälskare. Bland annat en från Göteborg som samlade på Tove Jansson. Hon hade också köpt ett dödsbo som innehöll en del esoterika och det var också där som jag köpte de två böckerna.
Efter en snabb burgare på McD gick jag ned i tunnelbanan för att åka till jobbet. Och där kommer en man fram och undrar om jag inte är Clas Svahn från Mariestad. Det visar sig vara Olof Andersson som jag haft sporadisk kontakt via nätet under de senaste åren. Kul i alla fall att träffas en stund innan jag måste fortsätta ner i underjorden.
Sedan blev det en mycket intensiv jobbkväll med jordbävning, igen, Kaplan, igen, och massor av annat. Men matpausen på La Barca där jag och Staffan fick stöd av Sara och Gustav var riktigt bra.
Slutfika på passet blev det också. Jag bjöd på Annelis kaka.
Peter från Böckernas hus.
Och jag själv framför några vackra böcker från förrförra sekelskiftet.