I dag sov vi ut ordentligt och startade långsamt. Vårt lilla motellrum har inte mycket golvyta kvar eftersom väskorna ligger där. Frukosten som ingår är ett skämt i form av wienerbröd och kaffe som Anneli försökte sig på och bedömde som ”sött”, det tror jag. Så för att få en bättre frukost åt vi våra rester från kinarestaurangen i går sittande i sängen.

När vi kom ut till bilen var det 20 grader varmt men det skulle bli närmare 30 lite längre fram på dagen. Så vi tog bilen ut till flygplatsen när det ligger ett Air and Space-museum som vi var sugna på men när vi kom dit satt det än lapp dörren som sa att det inte öppnade förrän 12. Vilket nye framgick av museets webbplats.

För att roa oss under tiden drog vi rakt genom Eugene, vis Interstate 5, till en minigolfbana men bara för att upptäcka att den öppnade klockan 15…

Så vi vände och åkte tillbaka mot museet men eftersom jag missade en avfart så bestämde vi oss för att ta en liten mellanburgare på McD som siktades i fjärran.

Och där inträffade det otroliga. För första gången i mitt liv beställde jag kaffe. Av misstag, men ändå. Vet i katten hur tjejen i kassan fick till det men istället för det vatten jag beställt fick jag en supersöt kopp kaffe.

Men någon måtta får det ändå vara så jag drack den givetvis inte utan gav den till övriga familjen.

Sedan bar det iväg till museet som nu var öppet. Där möttes vi av tre distingerade gentlemän, den äldste 93 år, och blev till guidade runt av Art Emmons. Eftersom vi var de enda besökarna fick vi ett VIP-mottagande även om starten blev lite knagglig då kortläsaren trilskades. Men det visade sig att någon av de övriga herrarna råkat lägga av en lur i ett annat rum vilket gjorde det omöjlig att nå kontakt med banken.

Detta var en grupp entusiaster som lade ned massor av fritid på att hålla öppet detta fina museum, lite som AFU tänkte jag.

Art tog oss runt de två hangarerna på drygt två timmar. Här fanns en rad olika experimentflygplan, massor av modeller, en hel del motorer och så en liten samling kring rymdfart – Air and little Space museum som Niklas kallad det (och det var verkligen på väg att få slut på plats också). Men också uniformer, medaljer och annat från lokala flygare som var med under andra världskriget.

Jag kände igen en hel del av flygplanen och det var roligt att diskutera med Art som verkligen var kunnig. Men när jag frågade om framtiden för samlingen så var han osäker, inte många unga intresserade i sikte.

När vi tackade för oss gav vi fem dollar som donation och skakade hand med de tre entusiasterna. Det är bara att hoppas att de hittar några som kan ta över stafettpinnen.

Nästa stopp var minigolfen igen, alltså Camp Putt som stället hette. Nu var klockan 15 och vi först i kön. Banorna var inte särskilt lika de svenska utan byggde mera på noll hinder, platt bana och lite snirklar, krokar och stenar. Men rätt kul faktiskt. På några ställen fick man slå bollen genom vatten.

Vi blandade och gav och spelkvaliteten var kanske inte alltid på topp men pojkarna visade att de var rätt duktiga och delade vinsten i första matchen på första banan. Så sedan fortsatte vi till nästa och där lyckades jag spela upp mig och kom tvåa efter Niklas.

Men det viktiga var att vi hade två timmar tillsammans med många skratt!

Innan vi åkte från Springfield (där banan låg – men ingen Homer i sikte) provianterade vi på en butik rakt över gatan. Vatten och annat som vi behöver på den åtta timmar långa resan till Boise i morgon. En sak har vi reda – musik. Niklas lyckades koppla in sin telefon med Spotify via bilens blåtandssystem så nu hör vi på bra låtar längs vägen. Två Zappalåtar bara i dag!

Tillbaka på motellet blev det ett snabbt stopp innan vi gick ner på stan för att äta. Tror vi gick tolv kvarter innan vi kom fram till Elk Horn Brewery på 686 East Broadway som var felaktigt utmärkt på restaurangens egen webbplats. Elk Horn är ett mikrobryggeri som också har restaurang och all öl som serveras där är egenbryggd i huset. Som så ofta är husets specialiteter hamburgare så vi tog var sina olika för att testa dem – helt okej men den bästa hittills är den jag åt i San Francisco tidigare på resan.

Vi satt på andra våningen med utsikt över gatan och även ned på gästerna under oss. Ett sort hjorthuvud hängde där för att markera var namnet på bryggeriet kom ifrån.

Nu var ölen inte särskilt spännande. Vi testade (bilden överst) från vänster: Baywatch (ett veteöl), Chocolate Porter, Sasquatch’s Shadow, The Imperial March och The Perfect 10. Den enda som var riktigt bra var The Imperial March, resten rätt vattniga.

Kvällen var ljummet härlig när vi vandrade Broadway tillbaka mot motellet för att packa inför morgondagen och titta en stund på teve. Vi har haft en bra dag i Eugene.

Niklas äter kinamat till frukost.

Kaffet som jag inte ville ha.

Art Emmons och familjen framför en kinesiskbyggd Mig-17.

Art och Markus inne på museet.

Niklas tittar på ett av flera experimentflygplan på museet.

Grabbarna kollar in en A-6 Intruder.

Modeller av månraketer och annat från det amerikanska rymdprogrammet.

Anneli och Markus på golfbanan.

Fint slag av Anneli.