Så var det dags att säga hej då till Grand Teton National Park och röra oss mot söder. Markus fick sätta sig vid ratten och ta oss längs väg 191, förbi en hjord bisonoxar och med de vackra snöklädda bergen på andra sidan Lake Jackson till höger om oss till Jackson där vi stannade för att äta frukost på Wendys.

Jackson var en liten fin stad med många trähus som vi tyvärr bara fick se från bilen. En lång och brant skidbacke, nu gräsgrön, visade också att den säkert drar till sig många turister också vintertid.

När vi fortsatte mot söder längs den ständiga följeslagaren Snake River blev vägen allt krokigare och då vi passerat Alpine på väg 89 och svängt västerut följde vi gränsen mellan Wyoming och Idaho i några minuter längs väg 34.

En formation av vita föremål mot den blå himlen fångade min uppmärksamhet, särskilt som de rörde sig väldigt oförutsägbart men när jag lyckades ta några bilder med kameran av dem (som jag inte kan visa just nu) såg jag att det rörde sig om en flock pelikaner! Nyttigt att se sådant.

Väg 34 var en riktigt krokig historia som ledde fram till Soda Springs med stora rykande industriskorstenar och mycket som inte såg direkt miljövänligt ut längs vägkanten.

Då och då under vägen så har vi haft kontakt med nätet och fick då bland annat veta att en ung man från Oregon fallit ned i en av de varma källor som vi tittat på i Yellowstone i förrgår. Mannen omkom givetvis eftersom det är kokande hett där och mycket svårt att ta sig upp. Hans kropp har ännu inte hittats. Ruskigt. Men så hade han och hans flickvän brutit mot alla regler och gett sig in i ett avspärrat område också.

Vi stannade till vid en mack i Soda Springs för toapaus och för att byta förare. Så sedan körde jag mot Lava Hot Springs där vi planerat för att testa de varma baden, uppvärmda av källor under jorden.

Lava Hot Springs ligger lite längre väster ut längs väg 30 och vi parkerade på en gratisparkering och löste sedan biljetter till badet som bestod av ett antal bassänger med den varmaste med en vattentemperatur på 44,5 grader och den svalaste på 39!

Den varmaste var så himla het att vi skrek när vi gick i och det var en plåga att doppa sig. Dessutom var det hur varmt som helst i luften och stenplattorna som vi gick på på land kokade nästan.

Besöket i den varmaste delen blev kortvarigt och vi satsade sedan på att ligga och domna bort i den svalare delen. Det var inte mycket folk där vilket var bra. Alla barnfamiljer höll till på ett par vanliga bad i staden, om man nu kan kalla dem för det. Ett av dem hyrde ut stora uppblåsbara badringar som ett antal personer kunde åka på längs en strömmande fors. Mycket populärt!

Innan vi lämnade Lava Hot Springs stannade vi vid en liten butik och köpte stora mackor som vi sedan åt i bilen medan jag körde Interstate 15 söder ut mot Salt Lake City. Här kunde man hålla 80, alltså 128 kilometer i timmen.

Infarten mot mormonernas huvudstad verkade aldrig ta slut. Lite kul var att passera avfarten till Tremonton där Delbert Newhouse den 2 juli 1952 tog en omdiskuterat film av ett antal lysande objekt. En av de klassiska ufofilmerna. Den stora motorvägen delade sig till slut i fem filer in mot staden och under säkert 30 minuter verkade det som att vi faktiskt var framme.

Men så var vi det! Vårt hotell, Metropolitan Inn, låg lite söder om Downtown och hade bra parkeringsmöjligheter. Dessutom fanns det tvättmöjligheter, vilket vi kallt hade räknat med. Så Anneli petade i tre gånger två dollar i maskinen och efter ett par timmar var allt tvättat och tumlat och nu har vi rena kläder igen. Ja, det hade vi förut också men nu klarar vi också resten av resan.

När vi klev ur bilen var det 36 grader varmt – klockan 18! Tur att vi inte kom tidigare. Nu kunde vi fixa tvätten och ta en kall dricka på rummen innan vi vid 20-tiden gick ner på stan för att hitta någonstans att äta.

Och det var fortfarande närmare 30 grader när vi gick ner på stan. Salt Lake City är en vacker stad vilket vi upptäckte efter maten. Men först passerade vi en jättekö som räckte ett helt kvarter medan det dundrade av rappmusik mellan husen. Så jag frågade sista tjejen i kön vad det var som var på gång och fick veta att en känd rappare (okänd för mig) höll gratiskonsert där i kväll. Och det gick inte att ta miste på.

Själva vandrade vi vidare i vår jakt på matställe och till slut vid 21-snåret upptäckte Anneli en mall, City Creek, som vi snabbt slank in på. Och det var i sista minuten eftersom restauranger där stängde 21. Vi gick fram till en kinesisk dam som höll på att ställa undan all mat på en restaurang som hette Chang Chun. Men när jag frågade om vi ändå inte kunde få beställa så fick vi okej.

Vi slog till på Chow Mein och fläsk medan Anneli tog starkt fläsk som allt smakade fantastiskt gott. Men, vi upptäckte snart att det inte var så mycket fläsk utan mest champinjoner i våra skålar så jag gick tillbaka och sa att vi ville ha mera kött och det fick vi. Notan med dryck var måttliga 33 dollar.

Vi loggade in på McD:s fria nät efter maten och lämnade mallen strax före 21.30 då hela stället stängde.

Att vara i Salt Lake City utan att titta på mormonernas stora tempel går bara inte för sig så vi gick några kvarter längre mot norr och så var vi plötsligt i det som verkligen är mormonernas centrum på jorden. Här låg Zions bank och andra officiella byggnader kopplade till kyrkan. Men framför allt det stora templet som lyste vackert i natten med månskäran till vänster om sig.

Så vi tog några turistbilder och satt där en stund i värmen. Riktigt häftigt.

När vi till slut vandrade hem mot hotellet var konserten slut och massor av folk i rörelse. Det var fortfarande varmt i luften och rätt skönt att komma in i ac-svalkan på våra rum.

Niklas njuter av Wendys frukost – liksom Markus.

Det heta badet intogs under ett rött tygtak som gjorde oss alla till tomater.

Markus noterar att ”Swedish massage” är ett alternativ i Lava Hot Springs.

Pojkarna testar en press som trycker vattnet ur badbyxorna.

Mat i sista minuten i Salt Lake City.

Mormonernas stora och vackra tempel i centrum av staden. Markus, Niklas och Anneli i profil med månen bakom Markus.