Vår första heldag tillsammans i Bangkok började med frukost på hotellet. Kostar 300 bath eller cirka 75 kronor och är bra. En kvinnlig kock och hennes medhjälpare sköter ruljansen. Min mage var inte på topp så jag åt lite snålt men den är i alla fall bra nog för att inte hindra en dag på stan.

Nere i lobbyn fixade vi en utflykt till på onsdag, fick hjälp att byta rum åt Carl-Anton och Britt-Marie (nu bor de på elfte våningen resten av semestern) och fick goda råd av bokningskillen om hur vi skulle ta oss i stan.

Så när vi hade flyttat de bådas väskor till vårt rum i väntan på att få det nya under eftermiddagen gick vi till vår närmaste Sky Train-station som är Ashok, köpte vatten och endagskort för att åka på – kostade 140 bath per person. Ett bra sätt att ta sig fram visade det sig.

Tåget går på fula betongpelare över en del större gator och skulle kunna vara ett bra sätt att kika ut på stan för oss turister. Men en massa reklamtjafs i fönstren och ofta en skog av betong och annat utanför gör att stora delar av resan inte funkar som sightseeingtur utan enbart som transport till stationen Sala Daeng där vi gick av.

Vårt mål var Luphiniparken som badade i sol och värme och efter att ha köpt lite extra vatten sprang vi på vår första varan som sävligt kom vandrande på en gräsmatta intill oss. Vi var tipsade om parken och en hel del annat av min kamrat Thomas Engström som bor i Bangkok, men är hemma i Sverige i sommar, och i dag följde vi två av hans råd.

Varaner dök upp också på flera andra platser i parken, bland annat i vattnet som ni kan se på bilden ovan.

Efter att ha gått i parken en god stund tog vi Sky Train igen från Ratchadamri till Siam för att tillbringa ett antal timmar på det flådiga köpcentrumet Siam Paragon där det såldes både Lamborghini och hamburgare. Siam Paragon är stort och har ett akvarium i bottenvåningen och ett antal biografer högst upp.

Eftersom vi tyckte att det kunde vara kul för Carl-Anton och Britt-marie att få se en Imaxfilm köade Anneli för biljetter medan jag och Britt-Marie gjorde ett inköp på McD som vi packade med oss in på biografen där vi slog oss ned på H-raden (inga nummer!). Filmen var den färska ”Dunkirk” om hur tiotusentals allierade soldater 1940 räddades från stranden sedan de tvingats in i en återvändsgränd av de tyska trupperna.

Det var en spännande och bra film som var lätt att hänga med i. Och som tur var dubbar man inte filmer i Thailand.

Filmen föregicks av mängder med reklam men också en Imaxhyllning av den i oktober förra året avlidne kung Bhumibol som man blir påmind om överallt i Bangkok. Då ställde sig hela publiken upp – liksom vi (även om vi hade våra pommes frites-lådor i händerna.

På väg ned från femte våningen stannade vi till på bokhandeln Kinokuniya som såg stor och lockande ut. Och den var verkligen välsorterad med en stor hylla med engelskspråkig esoterika och new age plus en del ufoböcker. Men jag var mer intresserad av att hitta några titlar på thai för att ta hem till AFU, böcker som kan vara kul att ha i vår samling.

Så jag plockade med mig en engelsk ufobok och gick till en av de anställda och frågade om de hade liknande böcker på thai. Hon tog med mig till en annan anställd som sedan visade mig rätt och plockade fram två böcker som helt klart var på just detta tema. Den ena av Sum Savapat med den ungefärliga titeln ”Real encounters with UFOs” och den andra av Pirom Puttharat med titeln ”Bermuda Triangle – The land of mystery”.

Det var spännande att få titlarna översatta och till slut var fem personer inblandade. Jag passade på att visa dem en kort snutt från AFU och berättade att det var här som böckerna nu skulle hamna.

Några trapport ned tog vi ut bath från en automat innan vi tog Sky Train-banan mot hotellet igen. När vi kom fram brakade dagens monsunregn loss men i en betydligt snällare variant än gårdagens fullständiga skyfall där himlen blev mörk som en kolkällare. Vi plockade fram paraplyer och regnkappor och vandrade Ratchadaphisekgatan till hotellet där de andra gick in medan jag bestämde mig för att gå till 7 Eleven för att handla lite smått.

7 Eleven ligger fyrtio meter från hotellet men vägen dit är säkert 700 meter eftersom man måste gå tillbaka till Sky Train-stationen där man kan gå över gatan och sedan gå till butiken. På vägen dit hade det precis hänt en olycka, en bilist hade kört på en motorcyklist (eller tvärtom) och ambulanspersonal höll på att jobba med en skadad. Bild nedan.

I butiken plockade jag på mig Chang- och Tigeröl, några burkar Pepsi, några färdigblandade drinkar, nötter, lite godis och chips plus en del annat. 501 bath. Plockade med mig det hela till vårt rum där Carl-Anton och Britt-Marie också satt och så delade vi på chipsen och drack en skål.

Kvällens middag var inte planerad utan vi gick helt enkelt iväg i en riktning och kom snart fram till ett vackert köpcentrum som heter Terminal 21 som är uppbyggt som en flygplats med internationella skyltar och ”gater”. En våning upp stannade vi till på Tim Ho Wans dim sum-restaurang som visade sig vara värt besöket. Vi plockade ihop en meny av dumplings, ”köttbullar”, vårrullar och ett antal underbara Wonton Wasabi!

Mycket läckert! Till detta drack vi kallt kinesiskt iste. Notan gick på 1.600 bath (100 kronor per person).

Vi passade på att vandra runt lite bland de olika småbutikerna och köpte vykort plus porto som faktiskt gick att köpa i samma butik. Portot till Europa visade sig vara 20 bath (fem kronor). Inte långt därifrån dök vi på en frimärksbutik, lite överraskande. Och där fanns det en del spännande saker. Lite dyrt men jag kunde inte låta bli att köpa två olika set med tar Trek-märken och ett med olika himlafenomen.

Sedan var det dags att sikta hemåt men först lite mer fotograferande och tittande, för Terminal 21 är verkligen värt ett besök.

Lite softande på rummet med en bra dokumentärfilm om musiken under Vietnamkriget fick puttra på i bakgrunden innan vi släckte ljuset för i dag.

Anneli på Sky Train-banan.

Anneli i Luphiniparken, en oas i staden.

Här är vi samlade in Luphiniparken.

Hittade två ufoböcker på Siam Paragon.

Dessa två. Snart på AFU.

Dagens monsunregn blev bara en skvätt jämfört med gårdagens skyfall. Carl-Anton får hjälp med regnkappan.

Olyckan på gatan utanför hotellet.

Vi avslutade kvällen på dim sum-restaurangen Tim Ho Wan.