Ingen sovmorgon i dag heller, den här resan är inte en sjusovarresa. Klockan ringde 06 men då hade vi vaknat redan 04.50 och varken jag eller Anneli kunde somna om efter det.

Men vi hade en del att se fram emot efter frukost i form av pannkakor, vita bönor, frukt, bröd, korv och en hel del annat väntade vår tuctucförare utanför hotellet och på slaget 07 rullade vi iväg mot Angkor där vi skulle komma att tillbringa mesta delen av dagen. För detta är ett storslaget och enormt område där Angkor Vat är mest känt.

Anneli och Carl-Anton var ju är redan i går så de hade löst en tvådagarsbiljett. Jag fick ordna en endagars (37 USD, allt går i dollar här) på ett slags stort centrum för Angkor där alla som ska in i området köper sina pass. Men allt gick oerhört smidigt och alla här är mycket serviceinriktade. Jag fick till och med en egen kö.

Sedan tuffade vi vidare mot Angkor genom en till synes lätt kaotisk trafik där alla kör lite som de vill men ändå alltid tar hänsyn till varandra. Få tutar trots trängsel och dåliga vägar. Jag är faktiskt imponerad.

Längs vägen kunde vi se en massa roliga stånd. Ett av dem förbryllade oss. Där såldes något som liknade olja i lite olika typer av flaskor. Lätt gul till färgen. Men till slut insåg vi att det var bensin till tuctucar och mopeder, det var helt enkelt små bensinstationer!

Vår tuctuc-kille, Mr Tehara, kom till slut att kosta oss 20 dollar för hela dagen, från 07 till 15, körde runt oss till olika tempel och palats och först till Angkor Vat – så det blev repris för Anneli och Carl-Anton. Men nu tog vi oss lite längre tid och Carl-Anton blev en utmärkt guide när det gällde att hitta de bästa fototillfällena.

Varmt var det, ungefär 34 grader, men mulet och inte en droppe regn. Och vi drack därefter. Även om det är platt och några berg knappast kan siktas så är en del tempelbyggnader höga och några av dem klättrade vi upp i. Allt har byggts under flera hundra år och är omkring 1.000 år gammalt.

Vi besökte också Angkor Thom och Bayontemplet där det fanns mängder av stora ansikten. Men framför allt Pa Prohm där stora träd håller på att äta upp templet. En häftig syn! Här har flera filmer spelats in, bland annat Lara Crofts ”Tomb Raider”.

Så mycket mat blev det inte men mycket vatten och en klase bananer i miniformat som smakade sött och fint. Det finns mycket att säga om Angkorområdet men jag får hålla det lite kort. Mycket turister är en sak. Inte alltid så lätt att kunna ta rena bilder utan ett gäng v-fingrande japaner eller horder av kineser.

Men vi såg också en del djur som elefanter (inte vilda), apor (vana vid folk) och vackra fjärilar. Och mycket träd! Däremot slarvade vi bort vår chaufför som vi hittade först efter tjugo minuters letande längs parkeringarna vid Angkor Vat. Tro mig, det finns många som liknar honom där.

När vi kände oss klara bad vi vår chaufför att köra in oss till stan igen och till en fotobutik som vi fått utpekad av hotellpersonalen. Eftersom vi ska vidare till Vietnam i morgon behövde vi två foton var till visumansökan dit. Något som vi får ordna på flygplatsen i Ho Chi Minh City.

Vi fick gå in i ett litet rum bak i butiken där en vit duk rullades ned och två blixtparaplyer ställdes fram. Sedan plåtades vi i rask takt, fick vänta 20 minuter och sedan betala 6 dollar för besväret och åtta kopior var.

En dag på bananer och vatten började göra sig påmind i magen så innan vi sa hej då till vår chaufför fick han köra oss till en bokhandel (där jag blev förevisad ett antal Tintinmålningar som Anneli och Carl-Anton sett i går, och sedan vandrade vi över gatan till Temple Club för att äta och ta en stor öl (kostade 4 svenska kronor).

Det var skönt att sitta i skuggan och äta gott och dricka gott så där satt vi en bra stund innan vi tog en annan toctoc till hotellet där vi kraschade i sängen ett par timmar. Men sedan testade jag och Anneli poolen som var sval och skön och omgiven av grönska.

I kväll gjorde vi om baren till vårt kontor då Anneli fortsatte att boka om och boka av med hjälp av padda och telefon och en kille på en resebyrå i Vietnam (”John”) som jobbade över för att hjälpa oss och till med ringde uppAnneli vid ett par tillfällen. Han lyckades till och med att boka av de två nätter som vi skulle ha bott på ett hotell i Ho Chi Minh-staden trots att avbokningstiden på Booking.com gått ut.

Han förklarade också att vi fick ha som mest 15 kilo per väska med oss tillbaka till Bangkok, såg till att vi fick nya biljetter och en del annat som vi är mycket tacksamma för. Personlig hjälp är kanon.

När vi var (nästan) klara hade klockan blivit 20 och vi bestämde oss för att inte gå ut på stan för att äta utan istället stanna på hotellet. Det kändes helt enkelt enklast. Och maten här är bra.

Mellan tuggorna höll vi kontakt med Britt-Marie i Bangkok (vi tänker på henne hela tiden!) och sedan också med Niklas och Markus hemma i Sverige. Vi skrev 13 vykort och såg till att de kom iväg.

Men uppkopplingen i restaurangen är verkligen kass så när jag skulle skriva klart den här bloggen så gick vi tillbaka till baren. Men klockan 23 var allt klart och det blev rummet för att sova. 28 grader varmt fortfarande och det är bara att tacka för en väl fungerande luftkonditionering.

I morgon flyger vi igen!

Här har vi lämnat Angkor Vat bakom oss.

Bäst att se sig för när man ska korsa vägen. Carl-Anton spanar efter mopeder och annat rörligt – som elefanter.

Anneli gillade att åka tuctuc.

Vår tuctuc-chaufför.

Djungeln äter upp en del tempel.

Carl-Anton i Angkor Thom.

Angkor Thoms kanske mest berömda träd. Samma som på bilden överst.

Bayontemplet var fyllt av stora ansikten.

Ett av flera träd vid Ta Prohm som slagit rot mitt på ruinen.

Temple Club i Siem Reap. Skönt efter en lång dag.