I dag fick jag en taxi in till Sveriges Radio eftersom bilen var ute med Markus, som spelade tävling. På SR träffade jag reportern Pablo Paez som ni kan se på bilden ovan och han intervjuade mig i tio minuter om konspirationsteorier kring månlandningen. För på torsdag ska P4 Vakna med start efter 05 och senare morgonprogrammet mellan 10 och 13 sända intervjun på 48-årsdagen av månlandningen 1969.
Jag ställer gärna upp på intervjuer som denna eftersom jag tycker att det är viktigt att vår historia bevaras och att uppenbara försök att förvanska den besvaras. För hur märkligt det än kan låta så finns det de som tvivlar på att jordmänniskor har satt sina fötter på månen.
Själv hyser jag inte det minsta tvivel. jag har mött flera av de astronauter som deltog i Apolloprojektet, det amerikanska månprogrammet, bland annat Edgar Mitchell (Apollo 14) och Charles Duke (Apollo 16) liksom Bill Anders som i Apollo 8 gjorde den första resan runt månen och tillbaka till jorden i december 1968. Något som ingen av oss som levde då glömmer.
Jag har också pratat med dem som var med och tog emot signalerna från Apollo 11 när den hade landat på månen under ett besök i Australien, jag har rest till Houston och grävt arkiv, tittat på bilder och pratat med experter med insyn i månprogrammet. Jag har även mött rader av andra astronauter men framför allt, Alexej Leonov, den ryss som skull ha blivit första man på månen om inte Rysslands månraketer misslyckats.
Leonov var själv övertygad om att USA verkligen lyckats att landa på månen och det råder ingen tvekan om att de ryska makthavarna aldrig hade hållit tyst om amerikanarna hade ljugit om landningen. De följde givetvis hela färden och kunde konstatera att ”Örnen” verkligen satte ned sin ben i Stillhetens hav den 20 juli 1969, alltså nu på torsdag för 48 år sedan.
Själv satt jag klistrat vid en liten svartvit husvagnsteve på Siviks camping utanför Lysekil, elva år gammal, och höll andan som hela världen i övrigt.
Innan jag satte mig framför mikrofonen i P4-studion hann jag titta upp till min vän Ernst Linder som bor i närheten av Radiohuset. Han är tillbaka från sjukhuset sedan en vecka eller så och det var skönt att kunna konstatera att han verkade må bra. Jag kunde bara stanna en stund eftersom jag skulle vidare men vi bestämde att ses igen i augusti.
Under dagen har jag fortsatt att gå igenom de lådor med vetenskapliga tidskrifter som jag fick efter astronomen Peter Nilson. Och här finns även en och annan artikel om ufo. I Science 3 juli 1998 finns till exempel en artikel om den panel av vetenskapsmän som under bland andra geofysikern Thomas Holzer diskuterade ufofrågan under fyra dagar och några nummer senare, den 14 augusti, kommenteras den i ett brev till redaktionen.
Så visst tar vetenskapliga tidskrifter upp ufo ibland.
Jag har också skrivit några brev till personer som jag borde ha svarat för länge sedan och så åkte jag och Anneli på en handlatur till Jakobsberg och Coop Forum. Hann kika in på biblioteket som hade rensat ut en del böcker om det okända som jag köpte och efter ett kort besök på Myrorna gjorde jag ännu ett bra fynd i form av Richard Dawkins memoarer, ”Brief candle in the dark”, som nu blir min reselektyr.
Ett besök på Bauhaus gjorde också att vi kunde byta ut den trasiga snörhållaren till persiennerna i vårt arbetsrum.
Efter att ha handlat åkte vi hem, tog var sitt glas rosé och sedan startade jag grillen medan Anneli fixade sallad och potatis. Strax efter 20 kom Markus och vi kunde äta ute på verandan tillsammans. Niklas jobbar igen så honom fick vi tyvärr inte med vid bordet.
Markus har helt fastnat i ”Designated survivor” så när vi skulle titta på avsnitt 5 var han redan långt före oss och fortsatte att se på datorn på sitt rum. Jag och Anneli gillar den också men efter att även kikat på avsnitt 6 var det dags att göra annat. I mitt fall svara på fyra brev som blivit liggande vilket tog två timmar.
I säng en stund efter 01. Då sussade Anneli redan.