Upp i ottan, närmare bestämt 05.45, men eftersom det är så himla lätt att vakna innan klockan ringer så började dagen säkert 20 minuter tidigare än det. Och när vi väl kom hem igen var klockan 18.45 och då hade vi blivit avsläppta vid Sky Train-stationen Asok och fick gå de sista hundra metern. Fullständigt trafikkaos rådde och vi förstod chauffören så väl att han inte ville ge sig in på ännu en igenkorkad gata.

I dag har vi alltså varit ute på bokad tur till Damnoen Saduaks flytande marknad 110 kilometer sydväst om Bangkok och sedan vidare till en elefant- och krokodilanläggning. Färden ut ur stan gick relativt hyfsat och efter att ha plockat upp ett antal fler turister på diverse hotell så var vi tolv i minibussen.

Men guiden var en katastrof. Hennes engelska närmast obegriplig och orden mera thai än engelska. Arrive blev alive och så vidare. Men framför allt hade hon noll koll på grammatik och uttal över huvud taget.

Vi var rätt mosiga när färden gick ut från stan och det var inte bara jag som somnade en stund. Omgivningarna var också mindre kul med mycket fula mindre industrier och en motorväg. Först när vi lämnade denna var det värt att spana ut och det är lätt att konstatera att gudarna bor bättre än många thailändare – templen glänste och den korrugerade plåten rostade.

Väl framme bytte vi till en snabb och smal båt som tog oss längs kanalerna fram till den flytande marknaden där vi hade hyfsat med tid på oss att dels betala 150 bath per person för att paddlas fram längs själva marknaden och dels till att själva gå omkring i den del av området som låg på fast mark och på pricken liknade en vanlig marknad.

Carl-Anton upptäckte hur stor prutmånen var när han rätt ointresserade råkade titta på en kitschig klockan för 700 bath som försäljaren, när Carl-Anton, avlägsnade sig meter för meter till slut hade sänkt till 250 bath. Synd att klockan var så ful, annars hade jag köpt den.

Britt-Marie hittade ett par fina väskor med elefantmotiv och lite annat och Anneli och jag slog till på en sidenslips till Sven i Falköping. 750 bath gick den på till slut. Anneli köpte också en sjal medan min enda investering var 50 bath i en kokosnöt med två sugrör. Smakade bra.

Det fanns en hel del kul att ta bilder av när vår båt sakta tog sig runt längs kanalerna, inte minst folk.

När vi var klara där blev det en ny bilresa, den här gången till en elefantanläggning där det gick att rida för 600 bath per person eller att mata elefanterna med bananer och annat som gick att köpa. Anneli passade också på att mata ett gäng fiskar som fanns precis intill. Kul det med.

Men roligast var givetvis elefanterna. Vi hoppade ridningen här eftersom vi skulle möta fler elefanter senare på dagen men matade gjorde vi, och plåtade. Som vanligt var det fler japaner än myggor vilket gjorde det svårt att få några vettiga bilder utan en svart kalufs i bildens nedre kant.

Sedan delade vår grupp på sig. Vi som hade valt en heldag fortsatte i en annan bil och nu till en stor elefant- och krokodilanläggning i Samphiran en timmas körning bort. En körning som gick genom ett landskap fullt av odlingar av olika slag och en massa mycket enkla hus, byar och mindre städer.

Framme fick vi gå in i en stor matsal med mängder av kinesiskinspirerade runda bord med en rund platta i mitten där man kan snurra runt de rätter man vill och en buffé som inte var särskilt stor men helt okej. Efterrätter i form av inhemskt godis och frukter fanns också.

När vår guide dök upp blev jag riktigt sur på henne då hon förklarade att det inte skulle gå att rida på några elefanter här. Något jag särskilt hade frågat på andra stället eftersom vi hoppade den möjligheten då och ville spara den till här. Men hur som så var det sannolikt hennes fullständiga avsaknad av ett sammanhängande sätt att prata engelska på som gjorde att det blivit ett missförstånd för senare kunde vi få en ridtur för samma summa som på första stället.

Men innan dess var det elefantuppvisning (och vi hann även se slutet på en trollerishow där folk trollades ut och in hur låsta lådor) där vi satt på en läktare tillsammans med hundratals andra och fick elefanternas thailändska historia berättad för oss medan ett tiotal elefanter visade upp sig framför oss.

Roligast var att se hur de sparkade en stor fotboll i ett ännu större mål.

Nu finns det mycket att säga om att hålla djur i fångenskap och när vi sedan bevittnade krokodilshowen kunde vi konstatera hur dåligt djur kan behandlas. Men elefanterna verkade må bra. Ingen hetsade dem, ingen slog på dem och de verkade harmoniska när de kom fram för att få sina godbitar i form av olika frukter efter showen.

För krokodilerna var läget ett annat. Två unga män uppträdde tillsammans med ett antal stora krokodiler i en grop omgiven med vatten. Djuren verkade slöa och nästan apatiska men ibland lyckades männen reta upp dem. De släpade dem i sin svansar och öppnade deras käftar där de sedan kastade in sedlar som de fått från publiken för att sedan stoppa in sina händer och ta ut dem.

Över huvud taget gick mycket ut på att stoppa in händer och armar i käftarna och djuren sedan smällde till med sina enorma tänder och missade precis.

Vi gick innan det hela var över och satsade vår sista halvtimma i anläggningen på att rida på elefanter. Jag och Anneli på en och Carl-Anton på en sedan Britt-Marie gjort klart att elefanter inte var något hon tänkte ta sig upp på.

Man sitter bra i en korg på elefantens rygg medan föraren gränslar över djurets nacke. Vandringen framåt är minst sagt skumpande och bumpig och det var tur att vi inte var ute på en längre vandring.

Eftersom jag hade gett Nikonkameran till Britt-Marie försökte jag förgäves fånga oss på ryggen med paddan. Det gick inte. Jag fick med Carl-Anton i fjärran eftersom han startat efter oss. Men så dök det upp en av skötarna och erbjöd sig att ta bilder med min padda vilket han gjorde med den äran! Och under resten av färden. Snyggt!

Vår elefant hade ingen brådska utan stannade då och då och repade upp lite gräs som färdkost. Och föraren lät honom hållas. Styrningen skötte han med sina bara fötter som han mjukt dunsade mot baksidan av elefantens öron för att få den att göra som han ville.

Väl tillbaka gav Anneli elefanterna var sitt äpple som vi hade i hennes ryggsäck och deras trevande snablar hade inga problem med att snabbt hitta dem.

Sedan var det bara att ta oss tillbaka till bussen men på vägen passerade vi en elefanthona och hennes lilla kalv som var för fina för att bara passera. Vi stannade och tog några bilder där jag tyvärr bara kan visa den Anneli tog på mig (här nedan) eftersom den jag tog ligger i stora kameran.

Efter att åkt några hundra meter fick vi fyra byta minibuss igen och först 15.40 kom vi iväg med siktet mot Bangkok. Enligt turplanen skulle vi vara tillbaka på vårt hotell 16.00 men det var givetvis omöjligt och när vi väl kom in i stan var köerna sirapslika.

Jag roade mig med att plåta folk och annat längs vägen medan mörkret föll och några få vilsna regndroppar började fall. Värre än så blev vädret inte i kväll. Köerna stod för eländet. Först 18.45 var vi nära vårt hotell och då bestämde sig chauffören för att släppa av oss. Enklast för alla. Vi gick de sista hundratalet meterna och tog hissen upp till våra rum för en stunds softande.

Men klockan 20 samlades vi på Carl-Anton och Britt-Maries rum för en liten Baileys och prat innan vi gick ut för att äta. Den här gången på en restaurang runt hörnet som vi spanat in när vi gick från minibussen.

Efter den normala språkförbistringen fick vi in vår mat, enda felet var att det blev fel sås men den byttes ut då vi sa till. Vi åt olika varianter av kyckling och bläckfisk med var sitt glas Chang och det hela gick till slut på 750 bath inklusive dricks. Alltså mindre än 50 kronor per person. Det går att äta verkligt billigt här.

Det blev en lång dag och framåt midnatt så släckte jag. Då hade Anneli hunnit somna med kläderna på ett par gånger redan.

Här åker vi snabbåt längs kanalerna.

Den flytande marknaden bjöd på många spännande personer som sålde varor längs vattnet.

Inte bara turister som gled runt.

Anneli på den flytande marknaden.

Jag investerade 50 bath i en koksnöt.

Vem skulle inte vilja köpa en öl av den här damen.

Efter marknaden kunde Anneli mata fiskar vid nästa stopp…

…och en elefant.

Krokodiluppvisningen var mest dyster.

Elefantuppvisningen var betydligt mera positiv och det märktes att djuren mådde bra.

Carl-Anton rider genom ett ”vattenfall”.

Jag och Anneli på elefantryggen.

En elefantmamma med sin ungen och så jag.

Kvällsmat för en billig penning.