Eftersom jag inte kunde somna förrän en bra stund efter midnatt och klockan var ställd på 05.00 för att vi skulle åka hem till Sverige så blev det inte många timmars sömn innan vi satte oss på planet.

Jag och Anneli var nere i lobbyn för att checka ut redan 05.30 och en kvart senare kom Carl-Anton och Britt-Marie. Vi hade bestämt med taxikillen att dyka upp då men han var på plats redan när vi kom ner. Någon frukost blev det inte, det var alldeles för tidigt, så vi åt några trekantsmackor och yoghurt som vi köpt redan i går.

Trots måndagstrafik så gick det snabbt att ta sig ut till flygplatsen. Jag var lite orolig för att vi skulle fastna i någon av Bangkoks beryktade köer. men knappt 30 minuter senare kunde vi gå ur bilen och tacka för skjutsen.

Incheckningen gick utan problem och våra väskor höll sig innanför gränsen för vad de fick väga. Det extra vatten vi hade med oss satte vi oss på en bänk och drack upp innan vi tog oss upp en trappa till säkerhetskontrollen och vidare till passkontrollen som var helt överfull med folk. Så många att det fick stå en kontrollant och stoppa folk i rulltrappans övre del så att det inte skulle bli kö ändå upp i trappan.

Ibland var det nära att folk stod på näsa när de kommit ned med rulltrappan och det var fullt på golvet framför den. I vilket fall kom vi igenom alla fyra vilket kändes som en stor lättnad med tanke på hur resan sett ut vid några tidigare kontroller.

Eftersom kön var så lång hade vi inte många minuter att handla lite tax free på. Och inte så mycket slantar kvar heller. Men jag hittade i alla fall en flaska gin och Carl-Anton ett par Baileys i en ny version och sedan brände vi de allra sista bathen på en påse torkad frukt som var en sockerchock och bland det vidrigaste jag ätit.

Vi lyfte på utsatt tid med vår Dreamliner och sedan tog det bara 10,5 timmar hem till Sverige. Jag höll mig vaken hela vägen med hjälp av en bok och fyra filmer: Man of steel, Miss Peregrine’s home for peculiar children, Manchester by the Sea och A good day to die hard. Plus en teveserie.

När vi så gick av på Arlanda var klockan bara 15.30, 45 minuter före utsatt tid. Då vi stod i kön till passkontrollen fick jag se ett välkänt ansikte lite längre bak – Jesper Semitjov med familj. De hade alltså varit med på samma flight. Jag fick tag på Jesper när vi kommit ned till bagagebandet och det var ett kärt återseende. Vi bestämde att ses för middag någon gång.

Eftersom vi var så tidiga kontaktade jag Markus så snart planet satt ned hjulen och han var på plats på parkeringen vid Terminal 5 när vi hade fått väskorna (som tog sin tid). Kul att träffa pojken igen och snällt av honom att hämta upp oss. Carl-Anton och Britt-Marie tog tåget klockan 18.

Vi slog en signal till Raili på vägen hemåt (långa köer söder om Arlanda) och berättade att vi var åter och mådde bra. Och Sverige visade upp sig från sin finaste sida med 24 grader och sol.

Väl hemma satte vi på spaghettigrytan, packade upp och stoppade ned tvätten i tvättkorgen. Sedan åt vi på verandan och drack kall mjölk, den har jag saknat! Till efterrätt gick jag och Anneli barfota ut i det korta gräset till vinbärsbusken och åt röda bär direkt från busken.

Sedan har kvällen gått åt till en massa saker som att betala räkningar, räkna ut hur mycket vem är skyldig vem efter resan och att komma i fas med att vara hemma. Bland annat laddade jag in bilderna från kameran i datorn men eftersom de var så många trilskades Iphoto, som är ett program jag verkligen inte gillar och som jag enbart använder för att ladda in bilderna, inte för att spara dem. Så jag hann inte klart med den saken utan får fortsätta i morgon.

Slog en signal till Niklas också och svarade på en del mejl.Posthögen var också avsevärd och där låg bland annat min spanske ufokollega José Antonio Caravacas nya bok ”Ovnis: Las 50 mejores evidencias” med en fin dedikation och där jag själv har bidragit med ett litet kapitel.

Framme på Arlanda efter två veckor på resa.

Och så här såg vi ut tolv timmar tidigare i Bangkok.

Omslaget till José Antonio Caravacas nya bok ”Ovnis: Las 50 mejores evidencias”.

Och mitt lilla bidrag.