Eftersom jag ändå inte kunde sova gick jag upp 05.45, duschade, packade ut de sista väskorna i bilen och pussade Anneli för att plocka upp Carl-Anton i Nyköping.

Sedan gick färden vidare till Evansbiblioteket på AFU där Anders Liljegren väntade och tog emot våra tjugotalet kassar från Knut Aasheimsamlingen som jag hämtade i Eidsvoll förra helgen.

När detta skrivs befinner vi oss i Emstek på Hotel Schute där jag och Niklas bodde tidigare i år. Vi tog oss hit via Öresundsbron och färjan Rødby–Puttgarden där vi tog var sin korv (jag satsade på currywurst) och köpte den obligatoriska flaskan Bailey’s.

Resan hade då gått genom ett mulet och allt regnigare Sverige med matstopp på Burger King utanför Värnamo över en disig Öresundsbro och sedan faktiskt i solsken fram till färjan.

Tyskland bjöd på mulet väder men inte mer än några regndroppar. Men precis som i våras när Niklas och jag åkte den här vägen var det vägarbeten som ställde till det. Ett av dem korkade igen vägen rätt effektivt och försenade resan ned med 45 minuter.

Hundratals långtradare såg ut att stå helt still i en kö medan vår faktiskt rörde sig framåt i alla fall.

På vägen ned fick jag ett mess från vännen Åsa i Örebro som tipsade om en boksamling som jag kunde rädda på Lidingö. Något som måste ske den här veckan – vilket inte är så lätt eftersom jag inte är i Sverige. Men jag fick kontakt med Stefan Roslund som lovade att ställa upp och fixa det hela.

Fick också telefon från en dam som sett ”Spökraketerna” och nu ville bli medlem plus att hon hade en kamrat som också ville bli det. Så jag lovade att skicka över information när jag väl är tillbaka i Sverige. Någon dator hade hon inte.

Resan ned gick bra trots köer och lite regn. När vi väl körde in till lilla Emstek visade trippmätaren att jag kört 115 mil i dag. Parkerade bakom hotellet och ringde på i receptionen, checkade in och plockade in våra pinaler på rum 25 som låg i ett annex tvärs över gatan.

Sedan vandrade vi längs huvudgatan för att försöka hinna till restaurang Italia där jag och Niklas åt en god rumpsteak sist men den hade tyvärr hunnit stänga. Istället blev det betydligt enklare Anadolu där Carl-Anton slog till med en pizza för 6 euro och jag en schnitzel för 6.50. Till det drack vi cola och öl – gissa vem som drack vad!

Nöjda vandrade vi tillbaka till hotellet för att ta en nattfösare i form av Bailey’s och jag för att skriva några rader. I morgon blir det sovmorgon till 08.

Första stoppet blev hos Anders på AFU.

Förnödenheter införskaffades på färjan.

Köer (stau) tillhör vanligheterna på väg ned längs Ettan.