Efter sovmorgon till 08 (efter en varm natt med täcken gjorda för vinter) blev det frukost på hotellet i Emstek och sedan ut på ”Ettan” igen för att köra ikapp med tyskarna. Nå, vi håller oss runt 120 och tar det lugnt medan många tutar på i 150 och så.

I vilket fall gick resan till Hoek Van Holland utan problem med ett tankstopp på vägen. Efter någon timma ringde en reporter på Morgonpasset i P3 och ville ha med mig i studion i morgon. Blir ju svårt. Så de återkommer när jag kommit hem igen.

Ett litet problem blev det trots allt. I en sv de sista rondellerna som skulle ta oss in på vägen mot Hoek Van Holland lyckades jag köra rakt fram istället för vänster. Det kan låta som att jag aldrig kört i en rondell förut men just denna är Rondellen out of hell.

Den har fem filer varav två går åt vänster men där även nästa fil förefaller gå ditåt plus rakt fram. Väl inne i rondellen kör man i med kantsten avgränsade filer som inte tillåter filbyten utom på ett ställe där det gäller att passa på.

Det gjorde inte jag, passade på alltså, utan fortsatte rakt fram. Vilket det då inte längre fanns något alternativ till. Och i nästa rondell, fyra hundra meter längre bort hade jag tänkt vända men det gick lika illa där.

Nu var detta ingen större katastrof eftersom vi både hade gott om tid och en navigator som visade att också den här vägen skulle ta oss till färjan. Så vi tutade på.

Men, men, i ännu en rondell där vi bara var några kilometer från målet visade navigatorn in på en väg som lite oväntat visade sig vara uppgrävd och befolkad av mer eller mindre stora grävmaskiner.

Suck! Efter att ha insett att detta inte var vårt bästa val vände vi och körde tillbaka för att komma fram till färjan 13.12. Då hade vi en timma på oss till avgång och en kvart innan sista rekommenderade tid för ombordkörning.

Det fanns inte en bil i sikte så vi fortsatte till biljettkontrollen och passkontrollen och sedan ombord. Där blev vi uppvinkade på en ramp för att som sista bil parkera allra längst ut på den. Men personalen missbedömde det hela och kom snart fram till att vi helt enkelt inte skulle få plats.

Så vi fick backa ned igen och vänta till dess att rampen hissats upp och parkera under den tillsammans med en del husbilar.

Ombord satte vi oss i matsalen för att inta en trerätters med lax till förrätt (soppa med frikadeller för Carl-Anton) och glass till efterrätt. Som huvudrätt tog Carl-Anton torsk (utmärkt) och jag en blodig och mycket välsmakande tournedo med sparris och finfin pommes. Tyvärr Cola till det hela men så blir det när man ska köra om några timmar.

Resan över blev lugn, nästan ingen vind. Vi roade oss med korsord och en dålig internetuppkoppling.

När vi kom fram till Harwich var vi tjugo minuter sena eftersom vi kom sent iväg och det tog säkert en kvart till innan vi var av båten. Men efter att ha visat passen och blivit välkomnade till Storbritannien var det bara att köra söder ut mot London längs A12 fram till Orbitalen där vi svängde väster ut till avfarten mot M11 och började köra in mot stan.

Det var inte farligt med trafik och jag kunde köra på rätt bra så när vi siktade Citys blinkande röda lampor stod det klart att vi skulle hålla tidtabellen nästan exakt. Stannade till på Tescos och tankade och köpte ett par öl och mackor plus en Toblerone (i mitt fall) och fortsatte sedan de två kilometerna som var kvar till Bobs gata.

Där finns det faktisk plats att parkera numera sedan man avgiftsbelagt gatan under dagtid så vi kunde ställa mitt utanför porten och knacka på lite försiktigt några minuter efter 22.

Bob var så lik och det var riktigt roligt att ses igen. Sam hade gått och lagt sig eftersom hon skulle upp tidigt för att jobba. Vi tre satte oss i köket och drack en kopp te, min öl och tog de två mackor som jag och Carl-Anton köpt redan på färjan från Rødby. Smakade riktigt bra.

För er som inte känner till Bob Rickard så är han, föruton en gammal god vän, en av grundarna av Fortean Times och en världens mest kända forteaner. En källa till stor kunskap.

Sedan pratade vi på om ditt och datt i någon timma inna det var dags för Bob att törna in han också. Jag och Carl-Anton installerade oss i vårt vanliga rum längst bort på andra våningen.

Och strax före midnatt kunde vi släcka efter att jag svarat på en del mejl, bland annat från en kille som mött ”aliens”, bloggat och skickat en bild till Anneli.

Arbetsfördelningen på färjan. Carl-Anton skötte om korsorden och jag nätkontakterna.

Mycket trevlig tournedo på båten.

Framme i Harwich.