På förmiddagen intervjuade jag en man som i början av 80-talet hade sett något på himlen som han inte begrep vad det var. Han låg i lumpen just då och var ensam vid tillfället. Efter att ha pratat med honom så pekade allt mot att han sett en ljusstark bolid som horisontellt hade rört sig över himlen.
Intervju nummer två gjorde jag med en släkting till Gösta ”Pollenkungen” Carlsson. Mannen hade mejlat mig sent i natt och jag tyckte att det var lika bra att ringa så snart som möjligt. Av honom fick jag en bra inblick i hur det gått till när man samlade in pollen i skogen runt Vegeholm och hur den sedan togs om hand. Plus en del annat som var värdefullt om jag någon gång ska göra en fjärde upplaga av ”Mötet i gläntan”. Vi får se.
Eftersom Anneli var ute på stan så åt jag själv framför ett avsnitt ”Simpson’s” men sedan blev det datorn för att förbereda eftermiddagens webbinarium som Esero håller i och som är ett samprojekt mellan den europeiska rymdstyrelsen Esa och den svenska Rymdstyrelsen.
Där hade jag 30 minuter på mig att förklara att vi (mänskligheten) faktiskt varit på månen och att det finns goda bevis för detta. Men jag lade till en del om platta jorden-teorin också eftersom den på många sätt hänger samman med månlandningen. De som lyssnade var lärare, pedagoger och folk från museivärlden, 35 personer sammanlagt.
Så efter att ha testat tekniken tillsammans med Cecilia Kozma, föreståndare ESERO Sverige, och hejat på Mariana Back från Tekniska museet släpptes åhörarna in och jag kunde dra igång min presentation som bestod av bilder och filmer och mycket prat från min sida.
Efteråt var det dryga kvarten med frågor och jag fick väligt många positiva omdömen. ”Det här var precis vad vi behövde”, sa en lärare och det stod tydligt och klart att de möter många elever och föräldrar som inte tror att Apollobesättningarna varit på vår närmaste granne i rymden.
Vill ni titta på webbinariet i efterhand så spelades det in och ligger på KTH:s webbplats.
Direkt när frågestunden var slut körde Anneli mig till Vällingby där jag tog tunnelbanan till Rådmansgatan och sedan benen till Sveavägen 56 för att vara med på Semics julglögg. Som visade sig bestå av både pepparkakor med grönmögelost, snittar och lite bubbel. Då hade jag hunnit prata med vännerna Fred (som var glad över att boken ”Outbreak” kommit) och Ylva (som var glad över ett stipendium),
Väl framme fick jag på badmintonömma ben ta mig upp för ett par till synes oändliga stentrappor för att mingla med gamla kända ansikten som Therese Nygren, Andreas Nyberg, Fredrik Eklöv (Filiokus-Fredrik), Charlotta Lindell (min redaktör) och Anders Larsson (chef för Semic) men hann också prata en bra stund med Nils Bergeå (”Mirakulösa överlevare”) som visade sig vara en intressant och trevlig bekantskap. Och flera andra.
I slutet av minglet gick jag och Charlotta och sidan åt bestämde att jag ska skriva en ny bok för unga. Riktigt kul! Ska vara färdigtryckt till Bokmässan 2026.
20.30 bar det hem och jag lämnade som sista person efter att ha pratat en stund med Anders Larsson. Tunnelbana igen och sedan buss och längs vägen tittade jag på de svenska fotbollsdamerna som ställde till det och tappade markeringen fullständigt i början av förlängningen och tappade möjligheten till brons i Nations Cup mot Frankrike.
Väl hemma låg det ett fint julkort i brevlådan, det första för i år, signerat familjen Tellander-Andersson. Så fint! Nu står det på finaste platsen i köket i väntan på kompisar.
I lådan fanns även ett paket med den Jukes Verne-bok jag ropade in på Tradera för ett par dagar sedan. Titeln på denna första svenska upplaga från 1879 var ”Kin-Fo: en kines’ sällsamma öden” men den skulle ges flera olika titlar genom de svenska översättningarna som ”En kines på äfventyr”, ”En kines ute på äventyr”, ”Kin-Fo i knipa” och Ett kinesiskt äventyr”.
Jag hade tidigare ett slags ungdomsutgåva som ni kan se till vänster om originalet här ovan. Ett bra tillskott till min samling Jules Verne-utgåvor.
När jag väl var hemma betade jag också av ett antal mejl, tog ner tvätten och hängde in skjortorna jag strök tidigare i dag i garderoben. Sedan blev det sängen 23.30 där jag fortsatte läsa ”Den enda rätta läran”.
