I dag har jag suttit tre timmar på tu man hand med Henry Svensson och pratat och rökt fredspipa. Redan för några veckor sedan mejlade Henry att han ville sluta fred efter flera års bråk och många hårda ord, inte minst om den så kallade Kinnekulleaffären. Jag svarade med vändande mejl att jag inget hellre ville eftersom Henry har betytt så oerhört mycket för mig genom åren. Vi träffades ju första gången 1974 då jag precis hade startat UFO-Mariestad och Henry hade läst om detta i Mariestads-Tidningen.

Vår gemensamma ufohistoria i Mariestad är lång och innehåller massor av härliga minnen.

En lustig sak med dagens möte var, vilket jag påpekade för Henry, att jag nu är exakt lika gammal som han var då vi träffades första gången. Då tyckte jag att Henry var mycket gammal (själv var jag 16) men när nu Henry har blivit 88 så kanske jag får ompröva den åsikten!

Det kändes bra att sitta i Barbros trädgård och prata om ufo igen. Faktiskt inte särskilt mycket om gamla tider utan mest om nya fakta och informationer. Visst pratade vi Kinnekulle men utan att tvista utan istället var diskussionen intressant. Henry Berättade att det redan hade kommit arga mejl som inte tyckte om att han skulle bli vän med mig igen men det tog han lätt på. Vi konstaterade båda att de flesta kritikerna inte visste ett dugg om ufo och än mindre hade undersökt något fall själva.

Henry är sig lik på alla sätt och har till och med en mindre studiecirkel på gång igen. Men på en front har han förändrats: Han är betydligt mindre stridslysten och ser lugnare på det mesta. Kanske har jag också blivit sådan och vi får väl båda skylla på ålderna.

Efter de tre timmarna bestämde vi att snart ses igen. Det ser jag fram emot.

Dagen i övrigt startade med att jag krånglade mig upp vid 8, packade bilen och åt frukost med Anneli, som faktiskt också gick upp fast hon inte behövde, och stack sedan iväg mot Mariestad med Jet-stopp i Enköping. Väl nere träffade jag Stefan en kort stund innan det blev lunch med mamma och Majbritt, som är på besök över helgen. Vi satt och pratade en stund innan jag åkte till Henry.

Sedan var det tänkt att jag skulle titta på VM-finalen hemma hos mamma, efter att ha kört Majbritt till bussen och varit och hälsat på Annelis mamma som hastigast, men när jag kom tillbaka från Ekby och jag och mamma hade ätit crepes och paj så visade det sig att mammas teve var helt utslagen. ”Ingen signal” stod det bara. Kanske var det åskovädret som hade passerat lite tidigare som hade ställt till det. I vilket fall så bestämde jag mig för att åka tillbaka ut till Raili och titta på matchen där.

Det blev en spännande historia därSpanien genom niesta inte avgjorde förrän i 116:e minuten. Holland spelade fult och jag tappade alla sympatier för dem redan i första halvlek. Hollands förlust innebar också att Niklas VM-tips gick i kras men mormor Raili lovade honom 50-lappen som han satsat. De 500 som han skulle ha vunnit är det däremot inget att göra åt.