I dag hade jag besök av Joanna Karlberg och Anna Gerdén. Joanna kom efter 10 för att filma mig för det pågående dokumentärfilmsprojektet och Anna kom från Tekniska museet för att ta pressbilder inför mitt kommande föredrag där den 27 april. Mitt i allt detta försökte jag också att ringa lite samtal för boken och skriva lite. Det gick det också.

Anna släpade ut mig i snön med en tefatsmodell gjord av ett vittne på F10 i Ängelholm på femtiotalet samt ett Star Wars-skepp medan Joanna filmade det vi höll på med. Bara att hoppas att grannarna inte såg oss.

Sedan bar det av till ett möte med min redaktör Sofia på bokförlaget Semic medan Joanna filmade och intervjuade i bilen. Väl framme visade det sig att parkeringsautomaten var trasig, så jag ringde numret till felanmälan som stod på den. Där fick jag knappa några gånger innan det var dags för mig att få ett kontrollnummer som jag sedan skulle skriva upp på en lapp och lägga i vindrutan. ”Du har nummer …”. Tiotal tystnad. Jag tryckte som rösten sa till mig för att få numret upprepat. Samma sak: . ”Du har nummer …” Inget nummer. Obra. Skrev en lapp i alla fall där det stod att appraten inte funkade och att felanmälan heller inte gjorde det och hoppades på det bästa.

Mötet med Sofia var trevligt. Vi tittade igenom en del av bilderna och jag bad om att få en dummy som jag kunde jobba i. Men jag inser redan nu att jag som vanligt håller på att skriva för långt. När Joanna gett sig iväg med pendeln lät jag mig bjudas på kinamat tvärs över spåret och så satt vi där och pratade en stund.

Hemma igen har jag suttit vid datorn och telefonen. Har fått en del gjort. Pratade länge med Kjell i Skellefteå som skrivit en hembygdsbok om Kvavisträsk där han tar upp en händelse där en man år 1900 ska ha dödats av en meteorit. Jag är inte så säker på att det var så det gick till även fast det är så en del i byn ska ha berättat om händelsen efteråt. Det finns en hel del problem med berättelsen men det får jag reda ut i boken.

Har också jobbat en del med ett annat meteoritfall där en tysk 14-åring år 2009 påstod sig ha träffats av en meteorit. Den historien fick stor uppmärksamhet i tidningar över hela världen. Men i dag fick jag svar från Walter Hohmann-observatoriet i Essen som berättade att allt var en bluff från killens sida, en bluff för att dölja att han skolkade. Jisses.

Anneli stekte hamburgare och jag hackade löken och tomaterna plus stekte ägg till mig och pojkarna. Stekta ägg på hamburgare är riktigt gott. Vi åt två var och sedan satte sig alla fyra framför var sin dator och jobbade. Markus med läxor, Niklas inför ett prov, Anneli med jobb inför morgondagen och jag med lilla boken.

Pausen bestod av två avsnitt Vita huset där Markus hakade på och sa att han gillade serien. Kul.

Nu på kvällen har jag också fått en fin bild på ett molnhjärta, tagen dagen före Alla hjärtans dag, av en man i Vallåkra. Kul bild för boken.