I dag har vi tillbringat sista natten i Hilarys hus i Benson och allt är packat medan vi väntar på lastbilen från Schenker, den som egentligen skulle ha kommit i går men som blev så försenad att vi bokade om den till i dag.

Jag och Håkan fördrev tiden med att vänta framför ”Världarnas krig”, den gamla versionen, men precis när amerikanarna släppt atombomben mot marsianerna så ringde lastbilschauffören och berättade att han hamnat på Mill Lane istället för på vår gata och han undrade hur han skulle köra för att komma till oss.

Som tur var så fanns det tre gator i Benson som jag faktiskt kände till. Mill Lane var en av dem. Jag bad honom ta sig ut till High Street (gata nummer två på min kända-gator-lista) och sedan sprang jag iväg för att visa honom vägen. Som ni kan se på bilden här nedan så stod lådorna redan på gatan färdiga att plocka ombord.

Packningen gick snabbt i värmen, säkert över 20 grader redan nu på morgonen, och jag ger chauffören an flaska vatten och tio pund som dricks vilket han blev glad över. Så nu är 37 lådor med material på väg till AFU.

En kvart senare var vi hos Valentine för att säga hej och tack. Hon har verkligen varit ett enormt stöd och hjälp under den här veckan. Bara att låta oss bo gratis i Hilarys hus har gjort hela den här resan så mycket lättare. Nästa gång vi ses ka vi besöka den lund som hon kommer att sprida Hilarys och Marys aska i om någon vecka.

Nästa mål på resan blev Chelmsford för att fylla på mitt telefonkort och äta en bit. Vi frågar en man på gatan efter en bra pub och går dit. The Railway Taverna visar sig vara perfekt, bra ale och billig typisk brittisk mat. Jag tar en halv pint Puck’s Folly och en tallrik med korv, bacon, dubbla ägg, tomat, vita bönor och toast. Mums!

Efter ett besök på Waterstones körde vi till färjan där vi bara behövde vänta trettio minuter innan det var dags att köra ombord. Hytten blev två dörrar från den vi hade på resan hit. Och kvällens höjdpunkt givetvis middagen i restaurangen. Himmelsk igen!

När vi somnade framåt 01 slocknade vi snabbt. Havet låg spegelblankt och det enda som störde mig var Håkans snarkningar men inte de kunde hålla mig vaken.

Självporträtten tenderar att bli bistra eftersom jag måste hålla ordning på den tunga kameran.

Maten på Railway Tavern var utmärkt.

Himlen var fylld av dis och var riktigt häftig att ses på.