Om Melodifestivalen är en fest eller bara en pest är ju inte så lätt att säga. Meningarna är minst sagt delade vilket mejlskörden efter en artikel om musiktävlingen brukar visa. För i dag var det dags att direktrecensera den första deltävlingen i årets svenska uttagning, sänd från Växjö minsann. Denna hockeystad numera.

Jag satt alltså klistrad vid teven med lurarna runt öronen och skrev för glatta livet i 90 minuter och min vana trogen försökte jag vara rätt bitsk men helst rolig. För mig är festivalen ett stycke underhållning som inte har så himla mycket med seriös musik att göra vilket resultat, där Thorsten Flinck klarade sig vidare, visar. Vill ni läsa mina omdömen så finns de här.

Själv tycker jag att det är kul att skriva om låtarna och även om många nog tycker att jag är oseriös så lyssnar jag på varje bidrag tre till fyra gånger i förväg och sedan också direkt i sändning. Jag skulle aldrig höfta till bara för att ta en billig poäng. Även om jag gärna tar en poäng om det går.

Innan jag gick till jobbet var det mest en del mindre bestyr som hanns med hemma. Anneli gjorde en god helstekt fläskfilé innan hon tog sig för att gå (!) i kylan för att handla en blomma på Åkermyntan. Jag hoppas att blomman (och Anneli) överlevde den turen.

Försökte också få tag på en forskare i Göteborg som visade sig ha hamnat på ett hem när hans fru (som jag faktiskt fick tag på) olyckligt brutit benet och lagts in på sjukhus. Eftersom jag ska ner till Göteborg på torsdag för att hålla föredrag hade jag tänkt att hälsa på. Får se hur det går med den saken nu.

På jobbet har jag fortsatt att bevaka ”Tåget som SJ glömde” som faktiskt lyckades leverera sina passagerare till Kiruna tretton timmar försenade. Visserligen efter att ha bytt lok tre gånger (havererade av kylan) och kört de sista trettio milen med buss. Det blev en blogg om hur illa SJ skötte det som hände. Mycket illa enligt dem som var med.

Kvällens mat intogs på Lilla Asien där jag blev bjuden på efterrätten av ägarna. En liten trevlig tradition.