I natt lämnade jag alltså de sista raderna till nya boken om sekter. Men det betyder ju inte att allt är klart bara för det. Min redaktör Andreas mejlade över hela inlagan, alltså allt som finns mellan de blivande pärmarna, till mig med en del svarta markeringar där han ville ändra eller föreslog ett alternativ. Det var inte mycket så nu har han fått tillbaka det hela med godkännanden eller någon fråga från mig. En miljon tecken blev det tydligen till slut fick jag veta!

När jag skulle byta glasögon innan det var dags att dra till Spånga för badminton råkade jag riva ned mina läsglasögon på golvet i hallen. Och knäck så gick ena skalmen av alldeles intill bågen, vilket betyder att de inte gick att laga. Suck. Det var bara att sätta sig i bilen och passera optikern i Jakobsberg på vägen för att lämna in glasögonen och välja en ny båge. När matchen var klar så hade hon slipat in de gamla glasen i den nya bågen. 1.300 pix gick den lilla kraschen på. Men jag ska undersöka om det inte finns någon av de dyrköpta försäkringarna som vi har som kan hjälpa till att förminska den summan.

Badmintonen blev en ganska snabb affär. 9–15 och 15–9 bäddade för ett avgörande tredje set, vilket inte är så ovanligt när det gäller matcher mellan mig och Stefan. Och vi följdes också åt till 8–8 om jag minns rätt. Men sedan greps jag av gudomlig inspiration och spelade helt enkelt bra, allt satt där det skulle. Och vips hade jag vunnit med 15–8.

Pratade en stund med Margaret Fry i norra Wales som är en av dem som vi räknar med att träffa under vårt besök i Storbritannien i nästa vecka. Och Margaret kunde bekräfta att alla hinder nu var undanröjda och att vi var mycket välkomna. Hon hade dessutom börjat plocka ned saker i lådor till oss. Gillar vi!

På jobbet blev det en lugn kväll men med mycket att göra. Skola angreps av ungdomar och eldhärjades, en historisk diamant såldes för en kunglig summa, ett sportskoföretag fick betala nästan 300 miljoner sedan man påstått att skon var bra för hälsan, brand på Scania och en svårt influensasjuk kvinna missades av ett sjukhus.

Och så fick jag i uppdrag att skriva om att regeringens kulturmiljoner nu börjat delas ut så att utförsäkrade kan börja digitalisera vårt kulturarv. Först ut att få pengar var Mariestad för att digitalisera bilder vilket ju är jättekul och Stockholms stadsmuseum som fick slantar till att digitalisera filmer.

När jag skulle försöka få tag på den ansvariga för stadsmuseets samlingar så hade hon ingen mobil registrerad, vare sig på nätet, i registren eller hos museets växel. Då letade jag reda på hennes man istället och ringde honom. Då visad det sig att han kände mig! Det var Nils Olander som hade bjudit in mig till Tekniska museet för att jag skulle hålla föredrag på deras Nördcafé! Världen är liten. I alla fall Stockholm.

Maten intogs på Lilla Asien där det satt massor av folk i dag. Det var knappt att jag och Bosse fick plats.

I kväll har jag jobbat med Victor som var med till AFU i går. Det gick bra men han var av förklarliga skäl lite ringrostig. Inte lätt att hoppa in på det sättet.