Strax efter klockan 18 i kväll fick jag telefon från Ylva som berättade att Roffe Nilsén hittats död i sitt hem i Svartöstaden i Luleå i eftermiddags. Roffe som vi träffade så sent som i somras och som jag jobbade med under mina år på Norrbottens-Kuriren men som framför allt var en god vän och en fantastisk person.

Roffe läste hela tiden och när han inte läste hörde han på musik eller såg på film och skrev om detta. Han var oerhört produktiv och hade lätt till ett skratt. Under 80-talet, när vi jobbade tillsammans, var han den som gjorde de stora intervjuerna med kända svenska och utländska kulturpersonligheter. Varje år åkte han och en fotograf, inte sällan Thord Nilsson, till Bokmässan i Göteborg och sedan skrev Roffe på egen hand en hel bilaga om sina möten och intervjuer där.

Sådan var han, oerhört produktiv och alltid fylld av goda historier.

Eftersom vi båda älskade böcker kom det med tiden att märkas i våra hem. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi gärna beställde dem säckvis från USA. Tullen slog till med jämna mellanrum och vi bedrev fruktlösa försök att övertyga nitiska tjänstemän om att kultur inte borde beskattas. När vi 1987 besökte USA var Strand Bookstore i New York ett av de självklara målen och blev också till en särskild artikel i den bilaga om vår resa som vi sedan skrev i Norrbottens-Kuriren.

Roffe var unik. Han kunde sina ämnen på sina fem fingrar. Han levererade sin artiklar snabbt och med stringens och som redigerare behövde jag aldrig vänta. Han höll sina deadlines och han gjorde inga dåliga jobb. Datorer var inte hans grej utan han höll fast vid sin skrivmaskin så länge han kunde.

Vi har tillbringat många kvällar och sena nätter på Stadspuben eller hemma hos honom i hans hus belamrat med böcker från golv till tak (och i rader staplade däremellan – sådant gillar jag!). Vi pratade och drack och hade det så trevligt som bara vänner kan ha.

Jag kommer aldrig att glömma våra fester på Junkön. Inte mycket sova. Men många goda minnen. Sådana var lätta att få i Roffes sällskap.

Nu är Roffe borta och det känns så himla konstigt. Jag kommer att sakna honom så mycket trots att vi bara pratade på telefon de senaste åren. Men i somras sågs vi igen och jag är oerhört glad över att vi – jag, Anneli och Ylva – hann träffa Roffe en sista gång. Tack för allt, Roffe. Det blir tomt efter dig.

Roffe blev 60 år.

Det som har hänt i övrigt i dag känns ju rätt torftigt när en kamrat har gått bort på det här sättet. Jag har spelat badminton och lyckats klå Stefan med 15–7, 12–15 och så 15–9 i sista set. Skönt att springa lite. Fick stränga om ena racket då flera senor brast i början av matchen. Men reservracket visade sig vara mitt hemliga vapen.

Sedan har jag jobbat lite med fältundersökarkursen och börjat läsa i samlingsvolym 2 av Linda och Valentins äventyr i rymden på vägen till jobbet.

Den här dagen har bjudit även på andra ledsamheter då jag ringde min vän astronomen Marie Rådbo i Göteborg för att få hjälp med uppgifter till en artikel för DN.se. Marie berättade då att hon hittat sin man död hemma för en månad sedan. Hemskt tråkigt eftersom Marie är en underbar och positiv person som jag bara önskar allt gott.

Mat med Staffan på Lilla Asien. Vi satsade på Hoisinanka båda två i dag.

Pratade en stund med Ernst Linder tidigare i dag och bestämde att ses. Ernst är en gammal ufolog som jag brukar höra av mig till då och då och vi bestämde att ses framöver för att prata lite. Ernst hade också en del böcker och annat han ville skänka till AFU.

Roffe Nilsén hemma bland sina ära böcker och skivor.

Roffe hemma på ännu en bild tagen i somras.